Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Ett brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Sedan kaffet var drucket, gick pastorn in i sitt
arbetsrum efter ett brev, med utländskt frimärke
på kuvertet. Och att dömma av de många arken,
som drogos ut, var det ganska långt.
»Jag har fått en kär lyckönskan långväga
ifrån», sade han med ett soligt leende. »Den är
från min yngste pojke, Nils. Underligt att han
kunnat beräkna tiden så väl, att brevet nådde mig
i går afton. — Ja, allt vad han skriver intresserar
naturligtvis hans gamla föräldrar — in i minsta
detalj. Men jag tänkte att våra här församlade
vänner också kunde ha något nöje av att höra
hur en svensk pojke har det i Argentina.»
»Ja, ja» — man hörde med tacksamhet. Och
så började pastorn:
»Först är det naturligtvis hans personliga
lyckönskningar till gamle far, och hans frågor
angående fars och mors hälsa etc. etc. Det hoppar
jag över. Men jag kan alltid läsa upp några
brottstycken ur brevet. Det är nog hemlängtan,
som kommer till synes här och där:
»Nu är det vår i Sverige kan jag tänka
mig! Och vårprakten vid Kloster är något
enastående. Jag törs knappast dröja med mina
tankar vid skogen och strömmen och doftande
björkar; då blir det nästan outhärdligt med dessa
ändlösa Pampas. Så långt ögat kan nå —
åtminstone när man färdas på järnvägen inåt landet,
över Anderna till Valparaiso i Chile — knappast
något annat än gräs och sand. Här och där en
lantgård, omgiven av sädesfält, och någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
