Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Höstdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
kvinnor, som oberörda kunna avvisa en mans
kärleksförklaring.
»Det har en lång tid varit mig klart att jag
älskar er fröken Boje, och jag sätter er så högt.
Kan ni inte hålla av mig nog för att bli min
hustru?»
Han stannade mitt på skogsvägen, liksom för
att tvinga henne att svara. Och nu måste hon
möta hans blick.
»Jag kan inte, ingenjör Björk — det är mig
alldeles omöjligt. Jag förstår att uppskatta er
goda tanke om mig. Men jag kan inte göra vad
ni önskar.»
»Varför inte?» bad han ivrigt. »Jag hoppas
med tiden få en förmånligare anställning än
här och så kunna erbjuda er ett behagligare
liv. Jag skulle kunna göra allt för er, fröken
Boje...»
»Det är inte det — tro mig! Men jag skulle
aldrig kunna gifta mig utan verklig kärlek —
det anser jag vara en lögn. Och dessutom...»
»Dessutom...?»
»Er livsåskådning är inte densamma som min
— förlåt att jag säger det. Och det kan aldrig
bli någon lycka, om två — gå skilda vägar. Jag
högaktar er, ingenjör Björk, men det kan aldrig
från min sida bli tal om någon varmare känsla...»
»År det ert sista ord?» Hans röst nästan skalv
av rörelse.
»Ja — jag kan aldrig ändra det, hur mycket
det än gör mig ont att tillfoga er smärta...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
