Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
före min avresa. Jag har varit mycket sjuk till
följd av en olyckshändelse — jag har varit nära
döden, och har ännu ej fått mina krafter fullt
tillbaka. Därför måste jag fatta mig kort —
under förhoppning att inom en ej alltför avlägsen
framtid få se ditt kära ansikte.
Du vet hindret, som stod oss emellan: Vi gingo
olika vägar genom livet. Men genom Guds
outsägliga nåd äro vi nu på samma väg. Det är
nu snart två år sedan: Jag satt vid en dödsbädd
och hade ingenting att ge en stackars svensk
pojke i hans yttersta nöd. Då såg jag min
fattigdom — och sedan även min skuld. Men den
dagen kom, när jag fick erfara att där
syndernas förlåtelse är, där är ock liv och salighet.
Skall du tro mig, Karin? Skall du tro att jag
är en ärlig Jesu Kristi bekännare? Jag
överlämnar åt min Gud att göra dig viss därom. Men
jag medsänder också ett brev, som jag skrev till
dig kort efter det stora genombrottet i mitt liv.
Jag skrev det, ifall något skulle hända mig; —
och en annan svensk, Nils Gotthard, lovade
avsända det — och ett annat till min mor — om jag
skulle dö i främmande land.
Varför har jag inte skrivit till dig under dessa
två år, när hindret oss emellan var borta?
Därför att jag var en fattig man, som måste
försörja de mina. Jag hade ingenting att bjuda dig,
min älskade. Nu har på ett underbart sätt min
jordiska ställning förändrats. Jag hoppas
åtminstone i sommar kunna återvända till Sverige. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
