Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
längtar jag bara få höra att du ännu har mig
kär? Jag vet att det var så — i vår första
ungdom. Är du inte längre min — det blir en svår
besvikelse. Men kanske är det Guds väg med
mig.
Din Ragnar.»
Stilen var till sist darrande — krafterna måtte
ej varit stora. Var detta Ragnar — alltid förr så
full av kraft och levnadsmod? Guds hand måste
ha legat tung över honom ...
Så grep hon det andra brevet — daterat
ungefär ett år tidigare än det första. Där igenkände
hon Ragnars kraftiga, karakteristiska stil. Och
hon läste under djup rörelse:
»Min älskade!
Det är från evighetens värld du får denna min
sista hälsning. Jag vill du skall veta, att min
kärlek till dig är oförändrad — och att hindret
mellan oss är borta. Gud har funnit mig och frälsat
mig — vi äro på samma väg, min Karin. Men
du vet, kanske, att jag ingenting har att bjuda
dig — mina närmaste bero av mig. Så har jag
ej kunnat skriva — det var väl ej Guds väg med
oss härnere, detta som jag så längtat efter. Nu
vill jag möta dig i den rena, himmelska värld,
där ingen skilsmässa mer finnes. Jag har skrivit
dessa rader, ifall något oförutsett skulle hända
mig. I liv och död —
din Ragnar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
