Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
att åter få mötas -— i hennes föräldrahem under
semestertiden på sommaren. Hon skrev om
Klostergården och familjen där — om sitt arbete
under de snart gångna sex åren — om de många
bevis på Guds trofasta ledning som hon fått
erfara.
»Jag tänker på hur det skulle varit, om jag
fått din sista hälsning — genom unge Gotthard.
Nog skulle det varit smärtsamt att ej få träffas
härnere. Men vissheten att du ännu var min —
och vissheten att vi skulle få mötas hemma hos
Gud, skulle varit nog att lysa upp mitt ensamma
liv, så länge det behagade Gud att låta mig vara
kvar härnere. Nu fröjdar jag mig att även under
jordevandringen vi få leva tillsammans — och
tjäna Gud...
Jag är stolt över dig, Ragnar Du måste tillåta
mig att säga det. Jag vet mera om ditt liv
därute i främmande land, än du kan ana. Din vän,
unge Gotthard, är son till brukspredikanten här
vid Kloster. Han har skrivit om dig i sina brev
till sin far; och ett par gånger har pastorn, i en
trängre krets, läst upp brottstycken ur sonens
brev, då även jag varit närvarande. Du får inte
harmas på unge Gotthard för att han skrivit om
dig; det är tydligt att han på det högsta
värderar och håller av dig. Och pastor Gotthard sade
en gång, att han skulle gärna vilja trycka din
hand och tacka dig för allt vad du varit och är
för hans son.
Så — nu har jag skrivit det, antingen du tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
