Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
kort besök; den sjätte jnli på aftonen hoppades
han inträffa på Rolandsberg.
Hur fint och pyntat där var, både inne och
ute! Trädgården var full av rosor, och sådana
doftade i alla rum; och gästkammaren, där
Ragnar skulle bo, hade fått sin beskärda del av de
härliga blommorna.
Ingrid var riktigt litet nervös.
»Karin», sade hon, »tror du att Ragnar är
förnäm och anspråksfull, när han nu varit så
mycket ute i världen och därtill blivit så rik?»
Karin tänkte på porträttet av de unga männen
i arbetsdräkt, som hon sett hos Gotthards.
»Jag tror att han är samme enkle Ragnar som
han alltid varit — bara ännu präktigare och
mera pålitlig än någonsin», blev svaret, och
hennes ögon strålade!
»Åh, Karin — vad jag är glad! Hur länge
har du hållit av honom?»
»Jag vet inte själv när det började — i min
allra första ungdom», svarade hon tankfullt. »Men
nu har jag väntat på honom — i sex långa år...»
»Väntat — hur menar du?»
»Jag kunde älska honom, Ingrid, men jag
kunde inte bli hans hustru, förrän vi kommit på
samma väg — livets väg hem till Gud...»
Ingrid såg allvarsam ut men sade ingenting.
Hon kunde inte fatta en sådan försakelse. Men
hon anade att Karins lycka var byggd på säker
grund...
»Låt mig träffa honom ensam först», bad Karin.
12 — Karin Boje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
