Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 178
»Det är sex långa år, sedan vi sade varandra
farväl...»
Bilen hade synts på avstånd, och Karin gick
ned till sin älsklingsplats vid strömmen. Hon
stod där med knäppta händer och såg på det
ilande vattnet. Det hade ilat mot sitt mål
under alla dessa år, utan att låta sig hejdas av
något. Hur hon önskade att detsamma kunde
sägas om hennes trosliv! Solglöden tycktes
brinna i det klara vattnet som den hade gjort,
så långt hon kunde minnas tillbaka. Och
barrdoften från skogen på andra sidan blev starkare
för varje minut.
Nu hördes steg på sandgången — hon vände
sig om, och nästa ögonblick var hon omsluten
av hans armar.
»Min Karin — min älskade!» Den trofasta
blicken ur hans mörka ögon var densamma som
alltid förr. Det kunde inte vara sex långa år, sedan
hon såg honom sist. Var det inte dagar i stället
för år?
»Åh, Ragnar — är det verkligen du? Är du
densamme efter denna långa, långa tid?»
»Densamme — och dock Inte densamme, min
älskade! Hur tacksam jag är, att du hade mod
att stå fast — att Guds vilja var för dig
dyrbarare än min kärlek. Jag tänker ibland med
ångest på, om du givit vika — om du själv gått
av vägen. Kanske hade jag då aldrig kommit
in på den! Nu gå vi samma väg, genom Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
