Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Örebro län. Av Edward Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser 1894) och erhöll namnet Nymphæa
candida Presl. var. rubra. Senare funno
professor V. B. Wittrock och Sernander, att den
nya formen var en hybrid mellan den röda
alba-varieteten och N. candida och alltså bör
kallas Nymphæa alba L. var. rosea C. Hn. X
candida Presl. Enligt Wittrock skulle sjön
med sina 3 röda och 4 vita näckrosformer
vara enastående i Europa.
Enligt senaste utredningarna av
Nymphæa-släktet skulle vi alltså ej i Sverige ha någon
rödblommig form av den nordliga N.
candida. En sådan påvisades emellertid i
Finland år 1899.
En tredje vit näckrosform finns i Norden:
Nymphæa occidentalis, urskild av professor
C. E. H. Ostenfeld i Köpenhamn år 1912.
Somliga botaniska forskare giva den
systematisk rang av underart eller endast varietet.
Den skiljer sig från de andra två bl. a. genom
mindre blommor och blad. På grund av dess
utpräglat västliga, atlantiska utbredning —
västligaste Norge och Jylland i Danmark —
är det inga utsikter att påträffa den i Närke,
sannolikt icke ens på vårt lands västkust.
Efter det första fyndets publicering spred
sig ryktet om den röda blomman raskt bland
de svenska botanisterna. Alla ville äga
exemplar av densamma i sina herbarier. Till
Skandinaviska naturforskarmötet i Oslo år
1868 tog förutnämnde lektor Carl Hartman
med sig ett stort fång avskurna men friska
exemplar med tillhörande blad, vilket allt
han, under församlingens jubel, avlastade på
talarstolen. Efter ett kort föredrag om
växten utdelade han frikostigt av det
med-havda materialet bland närvarande
växtsamlare.
Botanister ej blott från Sverige och de
övriga nordiska länderna utan även från
mera avlägsna riken kommo för att på ort
och ställe studera den märkliga växten.1)
De botaniska trädgårdarna i Uppsala,
Stockholm och Lund erhöllo snart levande
i) De som önska läsa en intressant och fyllig
berättelse om de röda näckrosorna och deras
skyddande, hänvisas till disponenten fil. dr Carl Sahlins
uppsats "De röda näckrosorna på Tiveden och deras
skyddande", Örebro läns naturskyddsförenings
årsskrift 1932. Delar av skildringen här äro hämtade
ur nämnda uppsats.
moderplantor från sjön. På den sistnämnda
platsen har växten trivts utmärkt och
utvecklat rotstockar, som, på lämpligt sätt
delade, varit institutionens värdefullaste
bytesobjekt under en lång följd av år,
medgivande anskaffning av frön och plantor från
all världens botaniska trädgårdar.
Fager-tärnblomman har på detta sätt blivit spridd
till dylika anläggningar jorden runt.
Helt naturligt blev den också rätt snart
eftersökt som prydnadsväxt. Från Alnarps
handelsträdgård kom den i början av
1880-talet ut i marknaden. Plantorna hade
upp-dragits och förökats från rotstockar, som på
begäran skickats av disponenten vid Aspa.
Emellertid blevo de röda näckrosorna i
Fagertärn utsatta för verklig plundring, dels
av samlande skolpojkar, dels och mest genom
att de salufördes, ibland korgvis på
torgdagar i Askersund och på andra platser.
Disponenten för Aspa bruk, brukspatron
Albert af Röbson, liksom hans son och
efterträdare, brukspatron Rutger Robson ingrepo
och utfärdade förbud mot varje tagande av
röda näckrosor i sjön utan bruksledningens
tillstånd, men detta förbud respekterades
föga. Det blev rentav en sport bland
botaniserande ungdomar att söka överträda
detsamma. Disponenten fil. doktor Carl Sahlin
på Laxå tog nu hand om saken. Varm
naturvän och energisk och praktisk i allt sitt
görande insåg han, att en ordentlig
fridlysning med fastställande av höga böter vid
överträdelse vore nödvändig. Det visade sig
emellertid ej vara någon lättlöst fråga, bland
annat därför att någon naturskyddslag ännu
ej fanns. Efter mycket förhandlande fick
disponent Sahlin sin ansökan om fridlysning
beviljad av Kungl. Maj:ts
Befallningshavan-de i Örebro län. "Resolutionen", påpekar
doktor Sahlin, "som är daterad den 29 april
1905, innehar i skyddshistoriskt
hänseende platsen som det
första dokument, genom vilket ett
naturminnesmärke i Sverige
blivit officiellt freda t." På grund
av den ännu pågående hybridiseringen
mellan de olika näckrosformerna kom förbudet
att gälla dem alla, såväl vita som röda och
rödletta i alla nyanser. Vitet fastställdes till
100 kr. Vid inventering, som företogs hösten
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
