Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet i Örebro län. Av Edward Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en liten stenig holme eller udde, som växte
genom Hjälmare- och
Kvismare-sänkningar-na. Arealen är endast 6.270 kvm. Men ack,
så mycket vackert och ovanligt som finns
hopat där! Alla de ädla lövträden, ek, lind,
ask, alm, lönn — bland örter: desmeknopp,
små-nunneört, vårärt, storrams, löktrav,
svalört, tandrot m. fi.
Förutom Rockebro-kärret ha några andra
kärr, närmare bestämt r i k k ä r r, mera
privat — alltså ej genom officiell
fridlysning — blivit skyddade, efter
överenskommelse mellan resp. ägare och
Naturskyddsföreningen.
Länet har överflöd på mossar, därav
flera orörda eller nästan orörda. Av den
stora Skagershultsmossen, som hör till
huvudgruppen k a 1 m o s s a r, d. v. s. utan
normal tallskog på mossplanet, och som har
givit namn åt en särskild mosse-typ, S k
a-gershultsmosse-typen, har ett stort
orört område avsatts som skyddsområde utav
Hasselfors bolag på disponent V. Risbergs
initiativ.
En dag i mars månad 1945 kom
underrättelse att avverkning av ekar pågick i den
vackra ek-lövängen, tillhörig fastigheten
Ekeby 41 i Almby församling.
Naturskyddsföreningens vice ordförande och sekreterare
skyndade till platsen, och ytterligare
avverkning förekom ej. Ägarna visade sig villiga
att sälja en del av ängen.
Naturskyddsföreningen framhöll för Örebro drätselkammare
och fastighetsdirektör önskvärdheten och
betydelsen av att ängen bevarades för
framtiden, skonades från bebyggelse och upplätes
åt allmänheten till friluftsliv, samt erbjöd
sig att för förvärvandet bidraga med 8.000
kr ur disponent Carl Gustafssons fond.
Drätselkammarens första avdelning gjorde
framställning om köp av ett till salu varande
område på c:a 27.000 kvm, och Örebro
stadsfullmäktige beslöto den 21 nov. 1945 i
enlighet härmed.
Då ägarna av fastigheten sedan blevo
villiga att sälja mer av ekängen, vände sig
Naturskyddsföreningen än en gång till
drätselkammaren. Våren 1946 sammanträffade i
ängen ägaren och representanter för staden
och Naturskyddsföreningen. Härvid drogs
gränsen för ett nytt förvärv om c:a 20.000
kvm, med åtskilliga ganska stora ekar.
Stadsfullmäktige beslöto den 30 okt. 1946
köpa detta område, vadan staden sålunda
förvärvat i allt 47.292 kvm av den vackra
ekängen, till stor glädje för naturvännerna
och stadens alla invånare.
Naturskyddsföreningen skall tills vidare förvalta området.
Den fågelidyll, som sedan många år råder
vid Oset, var ännu på 1910-talet nästan dess
motsats, åtminstone på hösten. Intet som
vingar hade, var säkert för jägarnas
framfart. Till och med rördrommar blevo
jägar-byte. Såsom talesman för bekymrade
naturvänner vände sig år 1919 läroverksadjunkten
Sven Blomqvist (nu lektor i Sundsvall) i en
skrivelse till Vetenskapsakademien,
skildrade förhållandena och bad om hjälp att få
effektiv fridlysning till stånd. Ärendet
handlades som en jaktfråga och avgjordes av
Kungl. Maj:t på ett högst glädjande sätt.
Det blev ett jämförelsevis stort område i
och vid västligaste delen av Hjälmaren, som
från 1 sept. 1921 till utgången av år 1925
berördes av jaktförbudet. Området sträcker
sig långt ut i sjön och ända till 500 m inåt
land, från Hjälmarestranden räknat.
Vattengränsen från Munkatorps udde ut till
Rå-grundet och in till Ormesta holme är 2,7 km
och land-vassbältets längd mellan de två
nämnda ändpunkterna närapå en halv mil.
Fridlysningen gällde tiden 1 oktober—31
mars årligen. Förbjudet var det även att
taga och förstöra fågelägg.
Fridlysningen respekterades, med få
undantag. Fåglarna voro skyddade mot direkt
förföljelse, vilket också snart resulterade i
ett allt rikare fågelliv inom fågelreservatet,
enkannerligen vid Oset. När fridlysningstiden
utgick, blev förbudet efter ansökan av
Naturskyddsföreningen förlängt att gälla till slutet
av år 1930, och har sedan efter hand
förnyats, så att det nu gäller "tills vidare". Det
kunde tänkas att genom mänsklig
verksamhet naturförhållandena vid åmynningen
försämrades, t. ex. genom borthuggande av
dungen. Ett naturreservat där vore
behövligt. När staden år 1941 gjorde ett större
markförvärv vid Oset för hamn- och
industriändamål, var tiden inne att handla. Örebro
biologiska förening, som bildades år 1941,
vände sig i en skrivelse den 19 mars 1942
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
