Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästaveln i Örebro län. Av Johannes Kaldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påbörjade oldenburgavel blev lyckat.
Olden-burgarna funno god avsättning som lättare
körhästar, "maskinhästar" etc., vid
jordbruket. De voro snälla att köra, vackra och
paranta med granna rörelser, och tillvunno
sig ganska stor popularitet runt om ute i
länet, men även till angränsande spred sig
det nyväckta intresset för oldenburgare.
Staten måste undan för undan utöka sin
samling oldenburgerhingstar, dels genom nya
importer, dels genom inköp inom landet av
lovande hingstföl, fallna e. statshingstar u.
rena oldenburgerston. Den långa raden av
oldenburgare vid Strömsholm erbjuder en
ståtlig anblick. En samling i allmänhet
djupa, lågbenta och breda hingstar, alla
paranta med vacker resning och med
flygande rörelser.
För Rinaldos döttrar importerade staten
år 1934 oldenburgaren Rheinstoltz, br., f.
1931 e. Rheinfürst u. Annelore V 36656 Old.
Det är ju helt naturligt, att icke alla de
16 till Örebro län importerade
oldenburger-stona skulle kunna göra sig lika starkt
gällande i aveln. Några ha relativt spårlöst
försvunnit, under det att andra däremot
ådagalagt högt avelsvärde. Bland dessa senare
märkas främst Eilrade 15^6 hos Birger
Mell-berg, Ormesta, Örebro, Citrone 15^9 hos
Sigurd Evanni, Tybble, Almby, och Clausilla
II 1707 hos Ivar Pettersson, Rosta Gård,
Örebro.
Det torde vara vanskligt att yttra något
om oldenburgarnas framtid inom vår ädla
avel. Importen till Örebro län blev ett lyckat
experiment, som födde intresse för rasen på
bred front över hela mellersta Sverige.
Ren-avelns produkter ha i regel blivit ganska
lyckade. Om korsningsprodukterna äro
meningarna däremot delade.
Under de senare åren synes intresset för
ridsport bli allt starkare även inom Örebro
län. I gamla dagar, när länet ännu hade kvar
sitt stolta och anrika kavalleriregemente,
Nerikes Husarer, rönte intresset för ridning
och ridsport starka impulser därifrån. Då
regementet senare uppgick i Livhusarerna
och flyttade till Skövde, innebar detta ett
svårt avbräck för Örebro läns ädla hästavel
såväl som för ridintresset. Unga män med
hästintresset så att säga "i blodet" hade icke
längre samma lätthet att erhålla
kavalleriutbildning. Regementsförflyttningen
medförde en icke oväsentlig tillbakagång i länets
hästkultur. Ryttmästaren Gustaf Örns
välkända körskola i Örebro upphörde, och det
blev alltmera ont om rid-, kör- och
häst-kunnigt folk i Närke, liksom i så många
andra bygder, där beridna vapenslag
decimerats eller blivit indragna. Under en del år
låg visserligen en trängkår kvar i Örebro,
men snart nog bortflyttades även den.
Emellertid synes det slumrande
ridintresset återigen ha väckts till liv i Örebro län,
i det man gått in för bildandet av s. k.
lantliga ryttareföreningar.
"Överallt i landet, där det finnes
varmblodig hästavel, finnes också plats för en
ryttareförening." Det gäller att genom dessa
föreningar väcka intresset hos ungdomen
och få den med i arbetet för bevarandet av
den ädla hästen i vårt land.
Statsmakterna ha också under
innevarande år genom beviljande av ökade anslag till
den ädla hästavelns och ridsportens
främjande visat sin förståelse för denna avelsgrens
nationella betydelse.
Vår svenska halvblodsavel är den enda
ädla avel i Europa, som fått arbeta och
utvecklas ostört efter uppdragna linjer. I vår
ädla hästavel äga vi en tillgång, som icke
kan nog högt värdesättas. Låtom oss därför
slå vakt om vår ädla häst!
Den nordsvenska aveln
Men statsmakterna ha under 1947 också
låtit sin sol skina över vår nordsvenska häst
genom att tillerkänna även denna avelsgren
ökade anslag. Likaväl som den ädla, utgör
också vår nordsvenska häst en ovärderlig
nationell tillgång, ur försvarets synpunkt
sett lika mycket som ur näringslivets. I
militärt bruk har den nordsvenska hästen visat
sig vara en hård, stark, rörlig och oöm
draghäst, vilken, synnerligen i vintertjänstgöring
med svåra snöförhållanden, är oöverträffad.
Den nordsvenska hästen är också en
utomordentlig skogshäst och en värdefull
draghäst i det lättare eller medeltunga
jordbruket. Genom sin rörlighet har den även funnit
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
