Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tätortsbebyggelsen, dess utveckling och reglering. Av Ebbe Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄTORTSBEBYGGELSEN,
DESS UTVECKLING
OCH REGLERING
Av Länsarkitekt
EBBE BORG
Inom Örebro län har tätortsbebyggelsen
numera en synnerligen dominerande
omfattning.
Städerna, köpingarna och
municipalsamhällena, som äro befolkningsagglomerationer
utgörande administrativa enheter, räknas
givetvis i första hand till tätorterna.
Köpingarna och municipalsamhällena sammanföras
ofta under den gemensamma benämningen
stadsliknande samhällen på landet. Men
utöver dessa tätorter finnes ett betydande
antal andra tättbebyggda områden, som i
organisatoriskt avseende på intet sätt skilja
sig från övriga delar av de kommuner, vari
de ingå. Dessa tättbebyggda områden
hänföras också till
befolkningsagglomeratio-nerna i den officiella statistiken. Som
agglo-merationer räknas därvid alla orter med
sammanträngd befolkning och yttre stadslik
karaktär, vilkas invånare till övervägande
del idka annan näring än åkerbruk och där
invånarantalet uppgår till minst 200. Under
denna grupp av tätorter, de s. k.
icke-admi-nistrativa tätorterna, kan inrangeras en
mängd stationssamhällen och andra
handelsplatser, bruks- och industrisamhällen,
gruvsamhällen, villasamhällen och förorter av
annat slag. Däremot räknas, såsom av den
nyssnämnda definitionen torde framgå, icke
till gruppen ifråga rena jordbruksbyar, även
om bebyggelsen där skulle vara mycket tät.
Vid årsskiftet 1945/1946 uppgick den i
samtliga tätorter bosatta befolkningen inom
Örebro län till 153.625 personer eller 65,1 %
av länets totala folkmängd, medan
befolkningen utanför tätorterna, den s. k. egentliga
landsbygdsbefolkningen, endast räknade
82.364 personer. Inom de icke-administrativa
tätorterna med minst 200 invånare, vilka i
slutet av år 1945 utgjorde 47 stycken, bodde
något mera än 1/10 av länets befolkning och
15,5 % av hela tätortsbefolkningen.
Av den officiella statistiken kan utläsas,
att tätortsbildningen eller urbaniseringen
fortskridit längre och snabbare inom Örebro
län än inom flertalet övriga län. Framförallt
från de folkräkningar, som numera äga rum
vart femte år, kan en intressant bild erhållas
av tätorternas utveckling. Då de senare årens
tätortsutveckling inom länet är en process,
som intimt sammanhänger med en under
1920-talet inträffad märkbar förändring i
strukturen i länets näringsliv, för vilken
kommer att redogöras längre fram, skall här
endast beröras förhållandena efter år 1930.
I nedanstående tablå angives
tätortsbefolkningen för Örebro län och riket i dess helhet
vid slutet av vart och ett av åren 1930, 1935,
1940 och 1945.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
