Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tätortsbebyggelsen, dess utveckling och reglering. Av Ebbe Borg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fordomdags var det huvudsakligen
handeln, som utgjorde grundvalen för
tätortsbildningen. Inom Örebro län synes emellertid
icke i äldre tider, såsom fallet varit inom
andra delar av landet, ha vid sidan om då
existerande stadsbildningar förekommit
särskilt privilegierade och bebyggda
handelsplatser eller köpingar, som successivt
utvecklats till några av de nutida tätorterna.
Detta styrkes bl. a. därav att då
kommerskollegium år 1799 med anledning av en av
Kungl. Maj: t anbefalld utredning infordrade
uppgifter från samtliga landshövdingar om
köpingarna inom deras län, svarade
landshövdingen i Örebro, att "inga med
köpingsfriheter försedda ställen funnos inom länet".
Åmmeberg lär visserligen ha varit en
betydande handelsplats för norra Vätterbygden i
början av 1600-talet, men all handel
därstädes förbjöds, då Askersunds stad
grundades. I bergslagerna liksom i Norra Sverige
ägde kyrkbyarna betydelse som
marknadsplatser inom de äldsta städernas
privilegierade handelsdistrikt, och städerna Nora och
Lindesberg ha sålunda utvecklat sig från
dylika kyrkbyar. Även i några andra fall kan
kyrkbyn spåras som ett äldre
befolkningscentrum i våra dagars tätortsbildningar.
Bergshanteringen, som sedan allra äldsta
tider varit en av huvudnäringarna inom
länet, synes icke i den omfattning man skulle
väntat sig ha givit upphov till någon
egentlig och till våra dagar bevarad tätbebyggelse.
Tvärtom torde flertalet av bergslagens
hyttbyar icke ha haft en så sammanträngd
bebyggelse som vad fallet var med dåtidens
jordbruksbyar. Bergsbruket bör dock
tillmätas betydelse för uppkomsten av den
första tätbebyggelsen å sådana platser som
Grythyttan, Hällefors och Kopparberg.
De många nu förekommande större och
mindre tätorterna inom länet äro typiska
produkter av den samhällsbildningsprocess,
som tog sin början i och med
industrialismens genombrott och det omfattande
järnvägsbyggandet här i landet strax efter
mitten av 1800-talet. Även om i några
enstaka fall äldre kyrkbyar och äldre
bruksbebyggelse kommit att ingå i de nutida
samhällsbildningarna, äro dessa sålunda till
övervägande delen sentida skapelser. Kultur-
historiskt värdefulla bebyggelsemiljöer
förekomma därför i mycket liten utsträckning i
flertalet av länets tätorter.
En rätt intressant bild av hur
tätbebyggelsen inom länet gestaltade sig för ungefär
en mansålder sedan kan man få från
förekommande ämbetsskrivelser i länsstyrelsens
arkiv.
Sedan 1874 års byggnads- och
brandstadgor utfärdats att gälla från och med den
1 januari 1875, utsändes år 1882 ett cirkulär
från chefen för civildepartementet till
länsstyrelserna, för vilka inskärptes vikten av
att stadgorna i god tid bringades i
tillämpning inom tätare bebyggda och i utveckling
stadda samhällen på landsbygden. Detta
skedde sålunda ett par 10-tal år efter det
impulserna till ett livligare
samhällsbyggande kommit.
Länsstyrelsen infordrade omkring
årsskiftet 1882/83 uppgifter om bebyggelsens
omfattning och om folkmängden inom de
dåvarande tättbebyggda platserna från
kronofogdarna och häradsskrivarna. Av deras
uppgifter framgår, att vid 1880-talets
början kunde man tala om tätbebyggelse endast
vid Hallsbergs, Kumla, Laxå och
Kopparbergs järnvägsstationer samt inom
Karlskoga, Grythytte och Nya Kopparbergs eller
Ljusnarsbergs kyrkbyar.
Å dessa platser uppgick den
mantalsskrivna befolkningen år 1883 till:
849 personer vid Hallsbergs järnvägsstation
191 ,, „ Kumla järnvägsstation
185 ,, „ Laxå järnvägsstation
224 ,, „ Kopparbergs järnv.-station
853 ,, inom Karlskoga kyrkby
302 „ „ Grythytte kyrkby
712 „ ,, Ljusnarsbergs kyrkby
Endast ifråga om Hallsberg upplyses, att
platsen är tätt bebyggd. För Kumla uppges
något över 20 boningshus. Förutom med de
för järnvägstrafiken nödiga byggnaderna
säges Laxå endast vara bebyggd med 1
hotell, några till Laxå gästgiveri hörande
byggnader samt bostad för smidesmästaren
vid Laxå bruk. Karlskoga kyrkby ansågs av
vederbörande kronofogde hava
förutsättningar för vidare utveckling, "då rörelse och
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
