Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelsen. Av Ruben Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIKYRKORÖRELSEN
Av Pastor
RUBEN SWEDBERG
Örebro åtnjuter anseende som en av vårt
lands mest frikyrkliga städer, och Örebro
län har länge varit en högborg för
frikyrklig religiositet. Vid mitten av 1800-talet
började separatistiska rörelser på det religiösa
området att här framträda, och dessa hade
redan då en lång och intressant förhistoria.
Det sedliga och religiösa tillståndet inom
länet vid ingången av 1800-talet var —
liksom i vårt land i allmänhet vid den tiden —
ingalunda ljust. Den i moraliskt hänseende
allvarligt anfrätta gustavianska tiden hade
satt djupa spår efter sig. En yttre formell
fromhet var visserligen ännu allmän. Man
iakttog de kyrkliga sedvänjorna och hyste
en fäderneärvd vördnad för Gud och hans
ord liksom för kyrka och prästerskap. Det
var vanligt, att bonden även mitt i vintern
stod med mössan i handen, då han talade
med prästen. Naturligtvis förekom
gammaldags och äkta kristen tro, men mycket var
endast yttre formväsen. En långt
framskriden sedeförslappning, "husbehovsbränning"
och stigande brännvinsförbrukning — upp
till 46 liter pr år och individ — samt allmän
religiös likgiltighet utmärkte i stor
utsträckning tiden. "Villervallan och det andliga
förfallet blevo allt större", säger Carl Lönroth
i sitt arbete "Ur väckelserörelsernas historia
i Närke" och instämmer vidare med en
baptistledare i Närke, som säger, att detta för-
fall "synes hava nått sin sorgliga höjdpunkt
under de tre årtionden, vilka närmast
föregingo Sveriges krig med Ryssland 1808—
1809".
Prästerskapet hade mer och mer kommit
att bli ett ecklesiastikt ämbetsmannastånd,
vars representanter endast undantagsvis hade
någon personlig — och i varje fall hjärtlig
— förbindelse med sina åhörare och
församlingsbor. I teologiskt hänseende hade den ur
upplysningsidéerna härstammande neologien
i rätt stor utsträckning påverkat den gamla
kyrkliga ortodoxien, och predikosättet hade
blivit så torrt dogmatiserande och retoriskt
dialektiskt, att det praktiskt taget saknade
möjlighet att tillfredsställa djupare religiösa
behov hos folket. Så mycket mer som särskilt
landsbygdens befolkning i allmänhet i
materiellt hänseende förde en mycket fattig och
torftig tillvaro, var jordmånen för religiösa
väckelserörelser med separatistisk tendens
ett par, tre årtionden in på 1800-talet
synnerligen gynnsam.
Redan omkring hundra år, innan de fria
religiösa livsrörelserna började framträda
inom Örebro län, hade i Örebro stad
förekommit en liten grupp radikala pietister,
vilkas framträdande dock torde ha varit
mera sporadiskt och utan någon egentlig
betydelse för det religiösa livets historiska
utveckling. Däremot hade den s. k. ropare-
:195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
