Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frikyrkorörelsen. Av Ruben Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. Halldin, Örebro.
helt självständiga. Det fanns ingen som helst
organisation. De sökte förbindelse med
varandra på grund av andegemenskapen. Alltså
ingen anslutning till något centralt organ.
Så länge Hedengren levde, var Riseberga den
centrala platsen för gemenskapslivet, sedan
blev Örebro centralpunkten. Från början var
det åtminstone till dels prästerlig ledning:
Müntzing i Riseberga och Falk och Låftman
vid örebromötet. Falk var ju också ledare
vid kommitterades besök hos Stiftelsens
styrelse. Men man saknar namnet Falk bland
■dem, som undertecknat petitionen 1874.
Ledningen lägges i händerna på lekmän. Sedan
1872—1873 är det Henrik Halldin, som går
i spetsen."
Denne Halldin är väl förtjänt av ett
särskilt omnämnande. Han var fabrikör i
Örebro och en av den fria evangeliska
verksamhetens främsta initiativtagare där. Han var
under många år den givne ledaren för
Örebro Brödraförsamling, som räknar sin
tillblivelse från 1861. Han var en man av
ovanlig resning med stort inflytande och allmän
aktning. Lugn, förståndig och kraftfull var
han som skapad till ledare. Han var även
stadsfullmäktig och ordförande i
drätselkammaren i Örebro samt riksdagsman. Han
avled 1927, 94 år gammal.
I februari 1878 höll brödraförsamlingarna
ett gemensamt möte i Örebro, vari bl. a. även
lektor P. P. Waldenström och komminister
E. J. Ekman deltogo. Här diskuterades
sammanslutning mellan de särskilda
lokalförsamlingarna, och ehuru intet beslut därom
fattades, fick denna överläggning stor
betydelse som förberedelse till det betydelsefulla
steg, som togs vid ett möte i Stockholm på
sommaren samma år. Då bildades nämligen
Svenska Missionsförbundet.
Organisation var från början ingen stark
sida hos den kristna gemenskap, som med
tiden tog form i Svenska Missionsförbundet.
Så småningom började man på skilda platser
att bilda missionsföreningar eller vad man
kallade arbetsföreningar, att bygga
missionshus och ordna skolor för barn. Ibland kom
missionsföreningen först och missionshuset
sedan, ibland tvärtom. Vanligen förde man
ingen matrikel över medlemmarna, utan de
som intresserade sig för eller deltogo i
verksamheten, räknades med. Så småningom
tillkommo dock stadgar för
missionsföreningarna och verksamheten fick fastare former.
Sålunda bildades 1858 Lindes
missionsförening, 1859 Nya Kopparbergs
Evangelisk-Lutherska missionsförening samt 1865 Nora
bergslags missionsförening. År 1861
bildades "Missionsförening inom norra Örebro
län".
I södra delen av provinsen bildades som en
följd av 1850-talets väckelserörelser där på
1860-talet flera missionsföreningar, såsom
Lerbäcks missionsförening 1860, Kumla
allmänna missionsförening 1861, "Vintrosa
mission" torde ha tillkommit 1866. Inom östra
delen av länet kommo missionsföreningarna
något senare. Sålunda bildades Lillkyrka
Evangelisk-Lutherska Missionsförening 1863
och Götlunda Missionsförening 1878.
Missionshus byggdes i Kvistbro 1861, i
Lerbäck 1862, i Vintrosa och Hardemo 1863,
Vasakyrkan, Örebro.
:202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
