Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturminnesvård och hembygdsrörelse i Örebro län. Av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riseberga klosterruin är det minnesmärke, som i
högre grad än något annat i Närke på senare år
ägnats kärlek och omvårdnad. Det har blivit en
hederssak för närkingarna att i värdigt skick
återställa den mäktiga, under århundradenas
lopp vandäliserade ruinen. Privata donatorer,
korporationer och kommuner har lämnat sina
större eller mindre bidrag till detta viktiga värv.
ten", det 1936 påträffade, sensationella
bronsåldersfyndet vid Hassle i Glanshammars
socken, numera utställt i Statens historiska
museums bronsåldersavdelning. — Den
anspråkslösa fornsakssamling, som
fornminnesföreningen kunde redovisa redan 1857,
har med åren vuxit ut till Örebro läns
museums ansenliga förhistoriska avdelning. Jämte
denna centrala depot för länets
fornfyndsmaterial finnes beaktansvärda kollektioner
även vid folkhögskolorna i Kävesta och
Fellingsbro.
Även de kyrkliga minnesmärkena, i all
synnerhet de medeltida byggnaderna och
inventarierna, blev redan från början föremål
för det organiserade fornvårdsarbetets
omsorger. Om man gör sig mödan att lära känna
de omständigheter, under vilka dessa många,
av tidens tand och långvarig vanvård illa
medfarna inredningspjäser, träskulpturer och
skrudar överfördes från sina dåvarande
förvaringsplatser till fornminnesföreningens
samlingar i Örebro, torde man förvisso till
deras rätta värde kunna reducera de
tillvitelser för "rofferi", som stundom
förekommit i meningsutbytet rörande den kyrkliga
intressepartens i och för sig så glädjande
ansvarskänsla gentemot sina icke alltid så väl
förvaltade pund.
I de mera betydelsefulla kyrkliga
restaureringsföretag, som ägde rum under
1800-talets senare del, tog representanter för
fornminnesföreningens ledning med dess starka
prästerliga inslag en verksam del. Detta
gäller framför allt restaureringarna av
Örebro Nikolai och Sköllersta kyrkor; de i dessa
fall tillämpade principerna må i väsentlig
mån avvika från de nutida, men det goda
uppsåtet, en ärlig strävan att låta
monumentet som sådant komma till heders, framträda
i värdighet och skönhet, kan det icke falla
någon in att söka bortresonera. Det är samma
tanke, som varit den ledande vid de talrika
kyrkorestaureringar, som sedan dess ägt rum
inom länets skilda bygder och vilka
återskänkt många kyrkor historiska och
konstnärliga värden, som synts förspillda eller
hotade av förgängelse. I Glanshammars
kyrka hade Sigurd Curman tillfälle att med
gynnsamma och övertygande resultat
tillämpa de moderna restaureringsmetoder, vilka
ungefär samtidigt i Strängnäs domkyrka
inledde den nya kyrkliga restaureringseran.
Vad som under denna sistnämnda uträttats
i fråga om ett pietetsfullt och konstnärligt
givande återställande av kyrkor inom Örebro
län må antydas allenast genom uppräknandet
av en rad namn: Almby, Ekers, Hardemo,
Kils, Knista, Olshammars, Lindesbergs, Nora,
Mosjö, Tångeråsa, Askersunds
landsförsamlings, Edsbergs, Wedevågs bruks, Axbergs
m. fi. kyrkor, vilka under 1930- och 40-talen
undergått mer eller mindre genomgripande
restaureringar. Hidinge lilla medeltidstempel,
vilket som ödekyrka gick förfallet till mötes,
konserverades 1923 genom
länsmuseiföreningens ingripande och står sedan 1935
under förvaltning av en särskild stiftelse,
som 1936—37 lät verkställa en nyinredning
av förebildligt slag. Hidinge gamla kyrka är
ej längre en ödekyrka utan har ånyo tagits
i anspråk som gudstjänstlokal.
Det kulturminnesmärke, som påkallat de
flesta omsorgerna — och, det kan man nog
säga, åsamkat vederbörande de största
bekymren — är onekligen Riseberga
klosterruin. På enskilt initiativ såväl som genom
ingripande från den statliga
kulturminnesvården har i flera olika repriser — redan på
1830-talet, på 1890-talet, i början av 1900-
:224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
