Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondeförbundets uppkomst och utveckling i Örebro län. Av Holger Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BONDEFÖRBUNDETS
UPPKOMST
OCH UTVECKLING
I ÖREBRO LÄN
Av Lantbrukare
HOLGER JOHNSSON
Det var år 1910 som lantbrukaren Carl
Berglund på Gimmene gård i Skaraborgs län
sände ut sin numera i bondekretsar
historiska paroll: "Bröder låtom oss enas!"
Något planmässigt arbete på att samla landets
jordbrukare i ett eget politiskt parti kom
dock icke till stånd genast. Med hjälp av
den av honom själv startade tidningen
Landsbygden började dock Carl Berglund
att förbereda marken för den nya rörelsen.
Därigenom fick Carl Berglund snart
åtskilliga medhjälpare, vilka var och en på sin
ort uppträdde som talesmän för
bondebefolkningens enande.
Till Örebro län kom den nya rörelsen 1912.
En av Carl Berglunds medarbetare, den
bekante "kakpolitikern" Karl Andréasson i
Åsen, också i Västergötland, hade av
bergsmannen och postköraren Johan Brink i
Skranta, Karlskoga, kallats för att tala för
bönderna i Karlskoga. Johan Brink, som
tidigt kommit i kontakt med den nya
bonderörelsen, var en verklig eldsjäl, som icke
försummade något tillfälle att sprida kännedom
om Bondeförbundet. Flera möten kom därför
att hållas i Karlskoga bergslag. 1913
bildades också en sockenförening av
Bondeförbundet i Karlskoga, vilken förening därigenom
blev den första i länet. Förutom den nämnde
Brink var det lantbrukaren och ingenjören
Johan Karlsson, Björkmo, Karlskoga, den
alltför tidigt bortgångne lantbrukaren
Hjalmar Tibblin, Kärr, Viby, samt den likaledes
numera avlidne lantbrukaren Emil Eriksson
i Folkatorp, östansjö, vanligen kallad
Folke-torparn, som främst arbetade på att utbreda
den nya rörelsen i Örebro län. Under 1913
bildades ytterligare två sockenföreningar i
länet, nämligen Axberg—Hovsta samt Nora.
De första sockenföreningarna förde en
tämligen tynande tillvaro. Konkurrensen
mellan Bondeförbundet och det något senare
startade Jordbrukarnas Riksförbund gjorde
också sitt till att förvirra situationen och
göra jordbrukarna tvehågsna. I stort sett
kom Bondeförbundet mera att vinna insteg
i bergslagsbygderna och de norra delarna av
länet, under det att Jordbrukarnas
Riksförbund fick sina huvudsakligaste anhängare i
länets sydliga bygder.
År 1917 kom en ny
bondeförbundsavdel-ning till stånd. Det var Linde sockenförening,
som då bildades. Länet var vid denna tid
uppdelat i två valkretsar och i den norra
uppstod efter lindeavdelningens bildande ett
livligt intresse för Bondeförbundet. Den unge
lantbrukaren Gabriel Hedlund, Gammelbo,
Ramsberg, var härvid den främste av dem
som gick i spetsen. Flera sockenföreningar
bildades nu i rask följd.
Vid ett möte i Ervalla den 4 augusti 1917
gjordes ett första försök att få en
länsorganisation till stånd. 26 ombud från 12 socknar
var vid detta tillfälle närvarande, och det
inledande föredraget hölls av ovannämnde
Gabriel Hedlund. Vid detta möte beslöts ock-
:237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
