Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örebro härad - Tysslinge socken - Slott och herrgårdar: Garphyttan, Irvingsholm, Latorps gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örebro härå il
Då silvertillgången var ringa, kunde ej
tillverkningen bära sig. På 1670-talet upphörde
driften definitivt. Men redan 1661 hade Peter
Bohm (sedermera rådman i Stockholm) och
Johan Funck (sedermera bergmästare och
bruksägare, adlad, död 1679) av
Bergskollegium erhållit privilegium på inrättande av
ett "bleckmakeri" vid Garphyttan. Den
härvid medgivna ensamrätten att tillverka
bleckplåt undantogs emellertid vid Kungl.
Maj:ts bekräftelse på privilegiet 1662. Men
under en längre tid framåt var Garphyttan
•den största eller den enda tillverkaren i
Sverige av smidd, förtent plåt. Efter Peter
Bohms död 1668 övertogs bruket av fyra av
hans kreditorer, bland vilka den mest
betydande var handelsmannen i Stockholm
Christian Geisler. Denne erhöll 1678 ensam
nytt privilegium på blecksmideriet. Efter
hans död 1687 tillföll brukets ena hälft
Albrecht Hartman, död 1736, gift 1691 med
Geislers änka, den andra hälften
vinhandlaren i Stockholm Diedrich Wittvogel och efter
dennes död 1694 Johan Schmidt, som 1696
gifte sig med hans änka. Sistnämnda år
utvidgades driften, i det att bruket erhöll
privilegium på en stångjärnshammare.
Hartman sålde 1722 sin andel i bruket till Johan
Suck d. ä. (död 1732, gift med en dotter till
Wittvogel) och hans son Johan Suck d. y.
Den sistnämnde innehade jämte Johan
Schmidts arvingar Garphyttan till 1737, då
hela bruket förvärvades av Sara Ehrenpreus
(död 1746), änka efter majoren och
bruksägaren Claes Linroth. Hon sålde bruket 1745
till hovsekreterare Carl Hulting, som i sin
tur 1755 sålde det till postinspektorn i
Örebro Georg Hans Löthman. Denne innehade
från 1756 blott ena hälften, medan den andra
hälften ägdes av krigskommissarie Johan
Korseman. Redan 1759 fick Garphyttan ny
ägare, nämligen Carl Ulric Uggla.
Med honom kom en tid av uppsving och
nydaning. Garphytte bruk blev ett av de
förnämsta i landet. Visserligen upphörde
tillverkningen av förtent plåt på 1760-talet,
men tillverkningen av handsmidd plåt
fortsatte vid de omkr. 1770 ombyggda
plåtsmedjorna. I slutet av 1700-talet nedlades
emellertid tre av dessa, medan den fjärde var i
verksamhet till 1840. År 1761 erhöll Uggla
privilegium på anläggande av ett vals- och
skärverk samt en spikverkstad. Vid det förra
framställdes bandjärn och tenar till
spik-smidet vid spikverkstaden, vilken dock
nedlades redan 1766. Då spiktillverkningen
sedermera återupptogs, skedde den med
vattenhammare. För att utsmida fint stångjärn
eller av stångjärn eller stål tillverka
ämnesjärn och redskap såsom spadar och liar
byggdes 1762—63 en knipphammare. En
tullkvarn uppfördes 1762. Slutligen anlades ett
alunverk, som 1765 privilegierades. Efter att
ha varit nedlagt 1778—82 upphörde
aluntillverkningen definitivt 1788. Större framgång
fick ett vid Latorp anlagt alunverk, på vilket
erhölls privilegium 1769. Det kallades
vanligen Beate Christine alunverk efter Beata
Christina Kijk, gift med direktören i
Ostindiska kompaniet kommerserådet Michael
Grubb, adlad af Grubbens. Han var den
främste bland de meddelägare, till vilka
Uggla från 1765 sålde andelar i bruket för
att skaffa medel till ombyggnaderna och de
nya anläggningarna. I synnerhet alunverket
slukade stora penningsummor. Slutligen såg
sig Uggla tvungen att sälja sina återstående
andelar till af Grubbens och flytta till
Stockholm (1771). Tio år senare dog han (1781).
Men den nye ägaren måste redan 1774 begära
sig i konkurs, då han ej kunde betala ränta
på de stora lån, som bruket erhållit av
handelsfirmorna Anthony Grill & Söner och G. P.
Craeyvanger i Amsterdam; af Grubbens dog
1808 i Stockholm. Som konkurskurator
fungerade Abraham Grill, som övertog
förvaltningen av Garphyttan. Genom Svea hovrätts
utslag 1776 övergick besittningsrätten till de
båda holländska handelshusen. Bruket
förvaltades även i fortsättningen av Abraham
Grill, som var den ende av intressenterna
som bebodde Garphyttan. Han flyttade 1800
till Uppsala, där han dog 1805. År 1799
inköptes tre fjärdedelar av hela bruket av
grosshandlare Gustaf Westerberg i
Stockholm och en fjärdedel av Abraham Grills
brorson Per Isaac Grill, som enligt
överenskommelse bodde på Garphyttan såsom
bruksförvaltare. Efter Westerbergs död 1812
fortsatte han förvaltningen av bruket för
stärb-husets räkning till 1817; han dog 1842 i Öre-
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
