Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kumla stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kumla stad
Köpmangatan, Kumla.
oumbärliga nyttigheter. Den
konsumentkooperativa rörelsen har självklart också en
stark ställning i en industriort som Kumla.
Sedan den 7 mars 1941 har Kumla
stadsprivilegier — själva "stadsblivandet" firades
vid nyårsskiftet 1941—1942 — och därmed
också en uppsättning "tyranner", som ha
stadens styrelse om hand. Av de 30
stadsfullmäktigeledamöterna — representerande
arbetarepartiet, folkpartiet, högern och
kommunisterna — beslutas åtgärder av än den
ena och än den andra arten, ibland med men
oftast utan längre debatter. Men risken för
större missgrepp behöver ej heller vara så
stor, då ärendena alltid komma upp på
fullmäktiges bord väl stötta och blötta av
drätselkammarens tre avdelningar, samfällda
drätselkammaren och beredningsutskottet.
Under municipalsamhällets epok var det
municipalfullmäktige och municipalnämnden,
som svarade för samma handläggning av
frågorna. Mycket fanns att göra, när
samhällsbildningen kom till stånd, och mycket
återstår ännu att göra. Det gäller dock att
skynda långsamt, och även om
skatteunderlaget i staden visat tendenser att öka får man
nöja sig med ett steg i sänder. En
upprustning på olika områden inträdde givetvis efter
municipalbildningen 1900. Samhället
räknade då 500 invånare, och eftersom det i och
med att de första skofabrikerna för
maskinell drift vid denna tid redan kommit i gång
visade tecken att öka i folkmängd, krävdes
en hel del sociala åtgärder. Det skede, man
närmast lämnade bakom sig vid 1900-talets
inträde, var stationssamhällets. 1862 hade
järnvägen Örebro—Hallsberg framdragits,
och Kumla hade fått stationshus. "Station"
var också den gängse beteckningen på hela
det dåvarande samhället, d. v. s. den
bebyggelse, som grupperade sig kring järnvägen
och nu bildar stadens centrum.
Vattenledningsverket var bland de
samhälleliga anläggningar, som redan under
municipalsamhällets första år började spira upp
bland önskemålen. Vid extra
municipalstäm-ma 1901 fördes frågan om dricksvatten på
tal, och en första åtgärd var att uppdämma
ett dike, som sträckte sig genom centrum,
torget — Hagendahlsvägen — Köpmangatan,
och att rensa upp en källa på Lars Jonssons
mark, varigenom man räknade med att
utvinna 11.000 liter vatten per dygn. Flera
gånger under de närmaste åren var
spörsmålet om vattnet åter uppe, och 1912
fattades det djärva beslutet att bygga
vattenledningsverk och vattentorn öster om
landsvägen vid grusåsen. Arbetet påbörjades 1914
och avslutades 1915, och då kunde den
värdefulla grusåsen lämna ifrån sig 1.800 liter
vatten i minuten. Allt eftersom behovet växt,
har anläggningen utökats, och den
nuvarande pumpeffekten utgör 3.600 liter i minuten.
Den torra sommaren 1947 uppdagade
emellertid behovet av ännu större vattentillgång,
och nya källor ha därför borrats, samtidigt
som pumpstationsnätet utbyggts och
förbättrats.
Avloppsnätet utbygges numera i regel
jämsides med vattenledningsnätet, och
stadens gatukontor har under den livliga
byggnation, som förekommit under stadens alla
sex år, haft fullt upp att hålla jämna steg
med byggandet. Endast i undantagsfall
använder man också numera egna källor för
vattentillförsel och diken för avloppsvattnet,
och situationen torde kunna betecknas som
tillfredsställande. Ett par nyanlagda
reningsverk komplettera bilden av det ständigt
växande vatten- och avloppsledningsnätet.
Gatorna skapa alltid sitt eget problem i
städer av nydaningskaraktär. Dels utgör i
regel bebyggelsen i sig själv ett hinder för
ett gott gatunät och en vacker planläggning,
dels nöja sig både stationssamhällen och ofta
1246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
