Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalendarium - Om naturskydd i Sverige, av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 42 —
Om naturskydd i Sverige.
Den tid är nu länge sedan svunnen, då människorna endast
med svårighet med svaga vapen kunde försvara sig och sina
husdjur mot de vilda djuren och då de endast med möda och
svårighet kunde inbärga en torftig gröda av korn och rovor på
magra svedjeland och frostlänta tegar. Förhållandena äro nu
fullständigt förändrade. Den levande naturen, djur och växter,
ligga nu helt och hållet under människans herravälde, och genom
sina med vetenskapens hjälp vunna tekniska hjälpmedel
omdanar hon jordytan och tvingar naturkrafterna i sin tjänst. De
storartade förbättringarna på mycket vidsträckta områden, den
vidgade kulturen och odlingens jättelika framsteg äro i stort
sett prisvärda och gagnande. Men å andra sidan finnas även
vissa skuggsidor. Människans oinskränkta herravälde i naturen
har i vissa fall blivit onödigt hårt och i vissa fall urartat till
rovdrift. Man har ofta blott tänkt på stundens nytta och
understundom rent av skövlat utan att vinna något och utan
ansvarskänsla.
Först drabbade detta och drabbar än i dag djurvärlden. Redan
för århundraden tillbaka fann man även i vart land, om vilket
det här uteslutande är tal, att vissa ekonomiskt nyttiga djurslag
blevo för hårt åtgångna, så att man måste söka genom jaktlagar
reglera jakt och fångst.
Detta visade sig aock tyvärr i åtskilliga fall vara långt ifrån
tillfyllest. En tanklös misshushållning fortfor och
underlättades genom jaktvapnens förbättring. Sedan början av förra
århundradet har vart högre djurliv lidit många stora förluster.
Genom hänsynslös jakt och fångst utrotades bävern och
vildrenen. Den förstnämnda av dessa har man på senaste tid med
stora kostnader åter sökt införa från Norge, varest den kunnat
leva kvar. Rovdjuren var det länge en nödvändighet för
människan att efterhålla så mycket som möjligt, och ännu för en
mansålder sedan ansågs deras utödande blott vara en prisvärd
handling. Nu har man dock däruti hunnit längre än nödigt och
önskvärt. Lodjuret står alldeles på utrotningens gräns och torde
svårligen ens genom några lagstiftningsåtgärder kunna bevaras,
allrahelst som det till följd av sina vanor att kringströva ej kan
beredas någon varaktig fristad ens inom de störst tilltagna
nationalparkerna. Björn stammen blev mycket hårt åtgången och var
mycket starkt hotad, men har nu tack vare fridlysning på
kronans mark och i nationalparkerna samt på vissa bolags marker
på en del håll något repat sig. Fjällräven har genom intensiv
jakt och fångst blivit så illa åtgången, att, om den ej alldeles
skall försvinna, det lilla fåtal, som finnes kvar, måste på det
kraftigaste sätt skyddas. Även mård och utter hai stora delar
av vårt land blivit mycket sällsynta. Kronhjortens förekomst
har blivit inskränkt till ett ganska litet område i Skåne, där den
endast genom lagstiftningen i förening med det skydd, som den
åtnjuter från vissa godsägares sida, kan hålla sig uppe.
Förlusterna inom vår fågelvärld äro ävenledes mycket betydande. Den
svarta storken kan knappast längre sägas tillhöra var fauna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
