Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalendarium - Om naturskydd i Sverige, av Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 43 —
och den vita storken minskas med oroväckande fart.
Blåkråkan, härfågeln, rördrommen m. fi. intressanta fåglar häcka
numera ej alls eller blott på några få ställen i vårt land.
Sångsvanen har på senare tia kommit i åtnjutande av fullständig
fridlysning inom sitt häckningsområde, men det oaktat har detta
minskats i utsträckning till en bråkdel av vad det fordom var.
Flera andra vatten- och kärrfåglar ha även lidit mycket genom
utdikning och torrläggning av deras gamla hemvist, så att de
försvunnit från trakter, där de förut varit allmänna, och över
huvud taget blivit allt sällsyntare. Vad som ovan sagts om
förföljelsen av rovdäggdjuren, gäller även om rovfåglarna. Gladan,
som ännu för ett femtiotal år sedan var ganska allmän i södra
Sverige, är numera ytterst sällsynt, och för att hindra dess
utrotande har den blivit fridlyst liksom även kärrhökarna. Den
skada dessa fåglar göra är helt ringa och oftast ej märkbar,
örnarna, såväl kungsörn som h avsörn, kunna däremot
understundom vara farliga för både smärre tamdjur och jaktbart
vilt, men de ha minskats i så oroväckande grad, att statsmakterna
övertygades om, att en fridlysning åtminstone för några år framåt
var alldeles nödvändig för att i möjligaste mån förebygga, att
dessa ståtliga varelser skulle försvinna 1’rån vårt land, såsom de
redan gjort i många av Europas länder. (I några av dessa äro
de liksom hos oss fridlysta.) Emellertid finnas flera andra svenska
rovfåglar, som äro alldeles oskadliga från människans synpunkt,
men som det oaktat blivit mycket hårt åtgångna. Såsom exempel
härpå må nämnas bivråken, som aldrig tager större rov, och
lärkfalk en, som nöjer sig med småfåglar och insekter.
Tornfalken och ormvrå k en kunna sägas vara av stor nytta för
lantbruk ocli skogsskötsel, därigenom att de taga små skadliga
gnagare och insekter. Icke förty hava även dessa fåglar fått dela
den ovilja och den förföljelse, som blivit de andra rovfåglarnas
lott, så att de numera blivit rätt sällsynta. Detta är ett tydligt
exempel på misshushållning från ekonomisk ståndpunkt, på
samma gang som det även i andra avseenden är en förlust, i
det att dessa fåglar utgöra en prydnad för landskapet, där de
förekomma. De förändringar, som under tidernas lopp drabbat
den lägre djurvärlden, äro mindre i ögonen fallande för den
stora allmänheten, ehuru även dylika skulle kunna påvisas
såsom följder av människans ingripande i naturen.
Växtvärlden har kanske ej fullständigt förlorat mer än några
få av sina representanter, bland vilka sjönöten, Trapa, är ett
ofta framhållet exempel. Däremot har den framskridande
uppodlingen tillintetgjort många av våra märkligaste och vackraste
växtsamhällen. Södra och mellersta Sveriges lövängar voro
visserligen i stor utsträckning en av människornas begränsade
röjningsarbeten framkallad naturtyp, men genom sin
blomsterprakt och sin rikedom på lövträd och buskar utgjorde de
en av de största prydnaderna i det svenska landskapet. Nu äro
de till största delen förintade dels genom förvandling till åker,
dels till hårt betade hagmarker, där så gott som alla ömtåligare
örter försvunnit tillika med flertalet ädlare lövträd m. m. Genom
utdikning och torrläggning av kärr och sumpmarker ha
ävenledes manga växtsamhällen blivit förändrade eller förintade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
