Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimtar ur Nerikes rovfågelsvärld, av herr Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vallan, en mörk, spetsvingacl pilgrimsfalk, som med hastigt
spelande vingslag ilade fram bland måsarna. Han höjde sig
tvärt och susade ned med indragna vingar mot en mås, men
denne störtade ned så att vattnet stänkte högt i skyn. Så
steg falken ånyo, sköt ned på en annan mås, som också i
sista sekunden räddade sig ned i vattnet. Så gick den vilda
jakten fram över sjön. Den mörka åskfågeln steg och
föll med fart så att det illtjöt i luften, medan måsarna dalade
som snöflingor. Det var blodigt allvar, men det verkade
nästan som lek, ta fatt eller datten. I luften var det gillt
men i vattnet pax. Den spännande jakten pågick några
minuter. Slutligen lämnade han planen utan byte och flög
bort över vassen. I skogskanten flög en kråka ut men höll
på att möta honom och vände häftigt med ett löjligt skrän.
I höstas kunde jag se denna falk så ofta jag ville. Han
höll till vid Ladviken, där han brukade sitta i en björk, trygg
och självbelåten med huvudet neddraget mellan
skulderbladen, och titta på de många krickor, som lekte och
plaskade i sitt stamtillhåll i det grunda, tuvuppfyllda vattnet.
Ibland flög han ned och sökte mota upp de små änderna,
men de lågo vackert kvar och stänkte vatten på honom, när
han kom för nära. En dag kom en gröngöling, en av mina
hyresgäster i holkarna vid Oset, flygande längs gammelån
och slog till i björken alldeles bredvid falken. De blevo
överraskade båda två, falken flög undan, och gröngölingen
släppte sig av stammen och guppade i väg mellan träden.
När falken såg, vad det var för en gynnare, satte han efter
honom och hann givetvis strax i fatt. Jag har aldrig sett
något så ynkligt som den jakten, och detsamma tyckte nog
också falken. Han följde i hälarna på gröngölingen, som
på vanligt spettmanér flög fram i bågar, hela tiden
gallskrikande som från vettet. Det ovana flygsättet — när
gröngölingen höjde sig, såg det ut som han skulle frivilligt
flyga i klorna på falken — gjorde väl, att falken inte kom
sig för att slå.
En morgon syntes falken flyga över vassen med en brun
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
