Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimtar ur Nerikes rovfågelsvärld, av herr Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss förut sett sitta och slöa i det första solglittret på en
påle ute på ängen, kom farande med raska vingslag och
susade ned över falken, som strax släppte sitt rov. Även
kärrhökhonan skyndade till, varifrån hon nu kom, och de
tre rovfåglarna svängde skriande om varandra. Så lämnade
falken fältet, efter några kretsningar försvunno också
kärr-hökarna, och jag fick åter ro att titta på anden, som jag
så när glömt. Anddraken sam med sträckt hals ett stycke
fram i diket, så lyfte han och kastade sig ned i vassen vid
sjökanten.
Det är en ganska känd sak, att svagare rovfåglar passa
på, när pilgrimsfalken tagit ett byte, och att han
förvånansvärt godvilligt släpper det ifrån sig. Kärrhöken gör sålunda
anspråk på räntan som varje stövare med självaktning!
En lyckad falkjakt bevittnade jag för kort tid sedan,
återigen vid Oset. Falken satte efter en ensam skrattmås
vid åmynningen, och jakten gick utåt sjön. Rovfågeln steg
hastigt högt i luften, lade samman.vingarna och susade som
en otydlig strimma ned mot måsen, som i sista ögonblicket
sköt snett upp och gled förbi. Detta upprepades gång på
gång. För varje slag upphävde måsen ett gällt skri. Falken
liknade en pil på en bågsträng, som spändes och släpptes i
väg. Hela tiden gick jakten i rak riktning. I närheten av
Dar-dels skär susade falken åter ned och träffade, måsen föll som
en slapp trasa ned i vattnet och låg bedövad en lång stund,
medan falken försökte fiska upp honom. Han flög tätt
efter vattnet, sänkte klorna, när han kom mitt över, men
misslyckades gång på gång. En stor flock måsar samlades
på platsen under skrik och oväsen väl vetande, att falken
var ofarlig för tillfället. Till sist kvicknade den slagne till,
flaxade matt med vingarna och sträckte på huvudet, just
lagom högt för att falken skulle nå detta, när han for över
nästa gång. Med sitt byte flög han till stranden men fick
se mig och fortsatte till Hjälmarsberg.
Långt oftare än pilgrimsfalken får man se de smärre
falkarna. Den röda tornfalken är rätt vanlig på slätten.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
