Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älvstenar i Linde och Guldsmedshyttan, av fröken Maja Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sej inte gå. Å då gjorde ho flera stycken docker, nie stycken
va dä, små, små, di va inte ett halvt kvarter. Di hadde
huven, å kjolar å allting, uttå bara tyg, di skulle vara så
riktit klädda, kläde skulle di ha å dä skulle vara knute i
snibbar — riktit som e människa. Piga, ho va dit mä
doc-kena um kväl, men inte fick ja si, förstås! Å sten skulle
smörjas, han — ja, dä va fullt mä slantar också, di offra, —
ja, vem dä va te? — te älvena? — ja, dä va fäll dä, men
si, dä feck ja aldrig nå reda på.”
Andra berätta, att det ’ännu på 1870-talet alltid låg
offergods i hålen. Kom det bort, var strax nytt ditlagt. Det
var nålar, som setat i småbarnens kläder, och slantar. ”Vi
flickor, vi tordes inte ta di där. Men pojkarna, di tog slantar
å köpte karameller. Å dom tordes vi äta.”
Stenen ligger på Erik Perssons i Gusselhyttan mark och
borde, om också för närvarande ingen fara föreligger, med
snaraste fridlysas. Detta gäller naturligtvis även om de två
stenar, som beskrivas i det följande.
Känd även i litteraturen är däremot offerstenen vid vägen
till Bor. Den omtalas redan år 1864 av G. A.
Hyltén-Caval-lius i Värend och Virdarna (med bild), och nu i år (1929)
har doktor N. E. Hammarstedt ägnat den en skildring i
Fataburen (med foto även av tre klutdockor, som finnas i
Nordiska museets ägo). Stenen ligger på en tallbeväxt
gruskulle på Skottbackarna (på Dalkarlshytte bruks mark),
helt nära vägskälet mellan stora landsvägen och
avtagsvägen till Bor, lätt synlig ett stycke vänster om den senare,
helt nära järnvägen. Den är mycket större än älvstenen
på Kvarnaberget, kanske tre met. lång och bortåt två m.
hög, av kullrig form. Bergarten synes här vara granit. På
stenens östra sida äro inborrade (inknackade?) fyra hål,
strax intill ett av dem finns en antydan till ett femte, på
norra kortsidan två och på den södra tre; här ha vi alltså
det för offerstenarna särskilt hävdvunna niotalet. Hålen äro
omkring decimeterdjupa, till formen ovala, mera rundade än
på Gusselbystenen.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
