Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älvstenar i Linde och Guldsmedshyttan, av fröken Maja Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tannvärk, å örvärk, å torrvärk, å allt möjlit. Di tog hår å
naglar å vissa kors i linntyga å laga te tussar — men aldri
stoppa ja dit någe. Ä så hadde di mä sej smör å smorde
i di där håla, å somliga sa, att di hadde brännvin också å
hällde i dom. Di smorde barna först, di sjuka. Di va så
rädda te gå inåt den där sten, för te smitta sej åv’en.”
Ville P—n, f. 1857, talar om att ”di va där å smorde
för sina barn å för äldre mä––––-. Di va nog lite så
där häxfulla, alla människer på den ti’n, så dä va nog inte
nån klok gubbe eller gumma, som gjorde’t.” Men V. K—n,
f. 1858, minns, när ”Flygar-Kajsa från Gusselhyttan hölls
där å hadde talgbetar i traser, å knappnålar å tåcke där, å
hur ho tog opp en flaska å tog sej en sup, å så mumla ho
någe–––––”. — Mor S., som bott i närheten i många
år, berättar, att de så sent som för 30 år sen kunnat finna
hålen smorda med färskt smör. I lönndom skulle det ske.
Hon minns särskilt ett fall, då det smordes för ett barn, som
led av engelska sjukan. En namngiven man i trakten, nu
35 år, har som barn letat slantar där.
En solig septemberdag i år gjorde jag en oförglömlig
färd genom de sägenrika skogarna i norra Guldsmedshyttan
(nu tillhöriga Frövifors bruk), med en naturens kännare och
älskare, överskogvaktare Holmberg, som vägvisare. Efter
ungefär tre kvarts timmes vandring österut från Hällsjötorp
vid stora landsvägen Guldsmedshyttan-—Kopparberg nådde
vi det (minst 200 m. ö. h.) högt liggande Rösjötorp, en
gång tre torpställen, nu endast ett. I täkten ett stycke
nedanför gården ligger nära en åkerkant målet för vår färd:
älvstenen. Denna är en helt låg sten med oregelbunden, men
av isen mjukt avrundad form, dess största längd är 2 m.
och bredd 1,2. Det var omöjligt att av stenens yta sluta
sig till bergarten, men skogvaktar H. gissade att även denna
var en grönsten. På dess översida, åt öster sluttande, finnas
tre älvkvarnar. Dessa växla mellan 90 och 130 mm längd,
samt 60—90 mm bredd, djupet är 60—70 mm. Formen
är rundare och särskilt i bottnen mera grytformig än på de
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
