Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idegranen, av läroverksadjunkten Edw. Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särskilt i skärgården och då i klippspringor. Den
förekommer nästan aldrig i rena bestånd utan ingår vanligen spridd
i det lägre skogs- samt buskskiktet i annan, högre skog.
Detta kan vara barrskog eller lövängsartad mark, såsom vid
Kallgate burg. Den är en utpräglad skuggväxt, i högre grad
än något annat träd, så att borthuggning av de skyddande
högre träden kan bli ödesdiger för densamma. Ännu mera
ömtåliga för starkt solljus äro de unga plantorna.
Idegranen växer mycket långsamt, framför allt de första
åren av sin levnad, betydligt långsammare än alla andra
europeiska barrträd, och detta gäller såväl längd- som
tjock-lekstillväxt.
Taxus baccata.
Blommande hanskott. Sex gånger förstorat.
(Efter Kirchner.)
Hartsgångar saknas i veden såväl som i växtens övriga
delar. Ett gift, en alkaloid, taxin, förekommer i både ved,
bark och blad. Experiment ha visat, att det av barren endast
behövs 3—5 gr. för att döda en kanin. Motsvarande
viktsmängd för en hund skulle vara 30 gr. och för en häst 500 gr.
Blommorna upptäcker man icke lika lätt som hos våra
andra barrträd. Om man i första hälften av maj granskar
undersidan av dess platta grenar finner man, om exemplaret
ej är alltför ungt, ej under 20 år, kanhända tämligen rikligt
med små dvärgskott av c:a 5 mm:s längd, där man nederst
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
