Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idegranen, av läroverksadjunkten Edw. Broddeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser en del brungula knoppfjäll och i toppen en gul
han-blomma, bestående av 6—15 sköldformiga, tättsittande
stån-darknappar. Men letar man så vidare efter hon blommor
på samma individ, blir så gott som alltid resultatet negativt.
Man får söka bland de närstående buskarna och finner då
på somliga av dem — likaledes å grenens undersida — glest
sittande, ännu mindre — som knappnålshuvud — dvärgskott
än å hanbuskarna. I stället för ståndarknappar skönjer man
nätt och jämt med blotta ögat mynningen av en
karafflik-nande bildning; det är det ensamma fröämnet. Det sitter
alltså ”naket” d. v. s. ej omgivet av någon fruktämnesvägg.
Den av våra övriga coniferer, som idegranen i dessa
hänseenden mest skulle påminna om, är tydligen enen. Efter
pollineringen blir det av fröämnet så småningom ett hårt,
brunviolett frö, nästan ända till toppen omgivet av ett
skål-liknande köttigt, saftigt, lysande rött ”fröhölje”. Det hela
liknar ett bär och kan i biologiskt hänseende betraktas som
ett sådant. Fröet innehåller taxin, men så är icke fallet med
det röda fröhöljet. Vissa fåglar, särskilt trastar, äta de på
hösten mogna ”bär”, som ej själva fallit av. Själva fröna,
skyddade av ett hårt, vedartat fröskal, passera deras
tarmkanal utan att skadas eller förlora grobarheten, medan det
röda, billiga lockmedlet upplöses.
När idegranen invandrade i vårt land är ej med
säkerhet känt. Endast från ett par lokaler har man funnit den
subfossil i torvmossar, i ”ekzonen”.
Inga hittills gjorda fynd visa att den tidigare skulle nått
längre norrut än nu, vilket man dock har skäl att antaga.
Tyvärr kan man ej med den av Lennart von Post
utarbetade utmärkta pollenanalytiska metoden vänta att
uppnå några positiva resultat, när det gäller utforskandet av den
här avhandlade växtens historia i vårt land, alldenstund dess
pollen ej tycks äga den motståndskraft mot förstörelse, som
de övriga skogsträdens ståndarmjöl besitter.
Emellertid är det mycket, som tydligt visar, att den hos
oss, liksom i våra grannländer och Europa för övrigt, varit
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
