Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägträd och väckferor, av professor Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var rent förtrollad. Där offrade man för sjuka barn
och för sjukdom på stort folk med. De la de ner
slantar vid roten av trädet och slogo i stammen
in spikar och pluggar, som varit i beröring med det onda.
Den gamla björken fälldes för 20 år sedan. Lerbron har
säkert från äldsta tider varit en viktig punkt för samfärdseln.
Enligt sägnen är det just bäcken här, som givit socknen
dess namn. — Med ett namn, Lerbro björk, kunna vi
väl hedra minnet av det i otid fällda träd, som de gamle
tydde sig till i sjukdom och svårigheter.
Om vårt landskap ej haft så många offerträd, har det
i stället haft åtskilliga 1 ä k e t r ä d, offerträdens så att
säga bifunktion. Man sökte bortskaffa egna eller andra
personers sjukdomar genom att i trädet inslå föremål, som
representerade personen eller sjukdomen i fråga. En bit av
den sjukes klädedräkt inpluggades t. ex. i barken. Det
tyckes som om sådana läketräd ofta, men visst ej alltid
utväljas invid vägkanterna.
Efter den äldre topografiska litteraturen och en del
bygdemeddelanden i ortstidningarna skall jag tala litet om
vägträd — läketräd. Tyvärr har jag ej skådat någon av
dem, och dessvärre tyckas de nu alla vara borta.
V r e t a tall i Hardemo, ”på Wreta gärde, invid
västra landsvägskanten, nära rågången mellan Wreta och
Skyberga”, var väl den mest namnkunniga. Första gången
den nämnes i litteraturen är hos E. Bergsten i hans
beskrivning över Hardemo och Hackva av 1850. Intressant
är hans uppgift att folktron i tallen ”inneslutit en ande, som,
framträdande i olika skepnad, avskräcker alla från försöket
att hugga tallen”. I Herman Hojbergs ”Beskrivning
över Örebro stad och land 1864—80” lämnas de utförligaste
uppteckningarna. Han säger bl. a.: ”Trädets egendomliga
utseende, — det liknar nemligen på något afstånd mera en
gammal ek, än en tall, — i förening med dess höga ålder,
som beräknas till öfver 300 år, samt slutligen dess ensliga
läge på den odlade slätten, äro saker, som hvar för sig äro
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
