Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägträd och väckferor, av professor Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också ännu i clag G a 1 g a t a 11 e n, vittnande om ställets
allvar. Den hängde var med all visshet den mördare, om
vars dåd ända in i vår tid sägnerna gå i Lerbäck. Historien
har genom en med densamma förknippad vision gått än
vidare i Sverige.
Den 20-åriga Petter Svensson från Blackfärd i sydligaste
delen av socknen mördade 1809 spetsförsäljerskan Katarina
Lindell från Vadstena. Då denna lämnat Petters hem, där
hon haft kvarter över natten, fick hon efter en stund se
Petter komma efter sig. Hon sade då: ”Kommer du nu
Petter lille”. Så kallade man honom alltid i hemmet. Men
Petter lille hade en yxa gömd under rocken, slog ihjäl
kvinnan, drog henne från vägen och dolde liket med ris.
Petter Svensson blev mistänkt, fängslades, men nekade
envist. Då Jan Karl Johansson från bygden en gång
färdades fram, tyckte han sig i en vision se huru mordet tillgått.
Han fick tillstånd att vittna vid tinget, och efter hans
vittnesmål bekände brottslingen. Långt efter sin gärning
hängdes han invid Galg(a) tallen.
Gustav E. Olsson beskriver den sålunda: ”är
omkring 2^ in- vid brösthöjd runt stammen. Ett stycke upp
delar den sig i tre mindre men raka stammar, och tallen har
alltså tre kronor”.
Intendenten B. Waldén uttalade vid sitt besök 27.5.
1931 med Lerbäcks hembygdsförening att denna ”borde
utverka markägarens medgivande att få ”galgatallen” fridlyst,
varjämte några mindre träd borde nedhuggas”. En
gammal lerbäckare ber att få livligt instämma.
I vissa Närkes socknar är en märklig ritual vid de dödas
hädanfärd upptecknad, för visso gående tillbaka på
uråldriga sedvänjor och åskådningar. En procession gick,
utan präst, efter vissa ceremonier från hemmet med den döde
framemot kyrkan. ”När processionen”, säger Hofberg i
Nerikes gamla minnen p. 203, ”nalkades kyrkan, stannade
den på ett gifvet ställe, som oföränderligt var detsamma vid
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
