Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungsfiskaren, vår praktfullaste fågel, hans liv och leverne, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå”. Tusentals människor skulle också ha fått se honom,
när de badade i ån under värmeböljan i juli, men de sågo
inte, när den lilla fågeln kom svirrande blott några meter
över deras huvuden. Deras sinnen voro för slöa för att
hinna fatta den meteorliknande företeelsen. Endast några
få, som voro särskilt skarpsynta eller som fågeln satte sig
strax intill, fingo se honom och så det tjogtal, som mina
vänner och jag visade tillrätta. Det var roligt att höra de
spontana utrop av beundran, som åsynen av den lilla fågeln
framkallade.
— En så’n sensation! utbrast den bildade herrn, och så
främmande, så absolut främmande han verkar i miljön.
— Vilken fågel! utropade den pilsnerdoftande karlen,
som metade i ån och som jag visade på fågeln, när han
flög förbi, vilken fågel, han var grann så jag blev faktiskt
snopen!
I sitt rätta hemland är också kungsfiskaren en mäkta
populär fågel, kring vilken folket spunnit många sägner och
sagor. Det berättas, att han i början var en vanlig grå
fågel, men i glädjen över att slippa ut från Arken flög han
så högt, att han blåfärgades av skyn och rödbrändes av
solen, som han råkade komma för nära; han säges också
vara en förvandlad prins, hans lik skall visa vindriktningen,
avvärja blixten och i garderoben utgöra ett ofelbart medel
mot mal.
* * *
Kungsfiskarens fiskevatten var mycket vidsträckt. Inom
en fjärdingsväg från boplatsen kunde man räkna med hans
uppträdande vid vissa tider på dagen. Han hade bestämda
utkiksplatser, till och från vilka han, lustigt nog, tog
kilometerlånga genvägar tvärs genom täta skogen. Man synes
i allmänhet underskatta denna fågels flygskicklighet.
Vingarna röras ytterst hastigt, kroppen hålles något upprätt —
härav kommer det sig att den praktfulla ryggfärgen
exponeras — och detta gör, att flykten verkar ansträngande,
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
