Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungsfiskaren, vår praktfullaste fågel, hans liv och leverne, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snuskpelie, vilkens bo skulle erbjuda bilden av det
gräsligaste svineri. Det är ju klart, att renhållningen i boet
stöter på oöverstigliga svårigheter. Liksom hos alla
fiskätande fåglar är kungsfiskarens spillning flytande och kan
således ej fraktas bort, ej heller ha ungarna någon
möjlighet att ”gå ut”. Då och då sågs dock honan kasta ut en
fiskbensboll, och när ungarna omsider kommo fram i
dagsljuset, voro de så rena och snygga, att deras moder hade
all heder av dem. Själv var kungsfiskarhonan ett mönster
av renlighet, som efter varje besök i boet gjorde
omsorgsfull toalett. När hon kom ut ur hålan, störtade hon
omedelbart ned i vattnet och tog ett dopp, varefter hon flög upp
på en algren och ruskade sig. Därifrån störtade hon nu
upp till sex gånger huvudstupa ned i vattnet, däremellan
putsande sig med näbben var hon kom åt. I nacken torkade
ho.n sig med vingen som handduk, vilket såg kostligt ut.
Hon stödde sig också med ena vingen mot grenen och stack
upp den lilla foten bakom den andra vingen och kliade sig
på huvudet. När hon var färdig, neg hon ett tag och ilade
bort. Det dröjde ofta inte mer än ett par minuter, förrän
hon var tillbaka med fisk, men icke förty upprepade hon
den omständliga badprocedüren.
En dag kom en av mina kamrater och talade om, att
han upptäckt kungsfiskarhannens privata tillhåll. Vi följdes
dit och kommo till Karlslunds ankdamm. Denna ligger
högt uppe på åsen, flera hundra meter från ån och är på
alla sidor omgiven av parkanläggningar, trädgårdar och
byggnader samt så skymd av träd, delvis granar, och snår,
att man inte kan se den, förrän man kommer alldeles inpå.
I en björk, som hängde ut över det gröngrumliga vattnet,
satt vår lilla gynnare! Vi förundrade oss storligen över att
han hittat hit. Runt om honom vimlade det av höns odi
duvor, ankor, gäss och änder. Något stort och grått
skymtade också bland buskarna invid vattenkanten. Det var den
tama tranan Pelle, härskaren över gårdens alla befjädrade
innevånare. Kanske var det för att vara i hans förnämliga
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
