Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bägarlavar. Ett litet kapitel om små ting, av skriftställaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena ändan till den andra, om man frånräknar några få
levermossor. Lavarna åter skifta från enkla primitiva skorpor
till konstfullt uppbyggda miniatyrträd. Mossornas färgskala
går huvudsakligen i grönt: svartgrönt, brungrönt, gulgrönt,
vitgrönt, blågrönt, med ett starkt inslag av karminrött hos
vitmossorna. Hos lavarna åter förhärska grå och bruna
toner i otaliga nyanser, skiftande från svart till gråvitt eller
gulvitt, med dragning i grönt eller gult eller blåaktigt och
med några lysande inslag av gult, gröngult och cinnober.
Redan i det yttre röjer sig sålunda en påtaglig olikhet. Och
så är den organiska uppbyggnaden helt olika. Mossorna
äro enhetliga organismer. Lavarna åter uppbyggas av två
till sitt väsen helt skilda ting: en alg och en svamp. Dessa
alger äro för det mesta små encelliga gröna eller blågröna
former. De kunna existera oberoende av svampen och
finnas för det mesta i fritt tillstånd litet varstädes i naturen.
Svampen åter har så tillpassat sig för samlivet med algen,
att den ej är mäktig självständig existens. Den omspinner
algkornen med sina fina, trådlika hyfer och har ett
bestämmande inflytande på lavbåiens form. Laven är således en
sammansatt organism. Men denna organism har trots sitt
heterogena ursprung visat en förunderlig förmåga till
självständig utveckling. Och lavarna behandlas därför
merendels som en egen, till svamparna knuten grupp i växternas
väldiga, mångskiftande rike. Inom denna grupp har
forskningen urskilt ett flertal från varandra fristående
utvecklingskedjor, samtliga börjande med primitiva skorplavar och
utmynnande i högt utbildade blad- eller busklika lavar. Inom
flertalet av dessa släktkedjor har utvecklingen, schematiskt
sett, gått så till att lavskorpan efter hand frigjort sig från
underlaget och bildat bladlika lober, utbredda på underlaget
eller uppstigande därifrån. Hos de högst stående formerna
ha sedan stundom de bladlika loberna smalnat och tjocknat
eller på annat sätt ”styvats upp”, och växten har blivit
busklik.
Den växtfamilj, varur mina bilder hämtats,
bägarlavar
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
