Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bägarlavar. Ett litet kapitel om små ting, av skriftställaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas släkte, Cladonia, står i centrum på en sådan
utvecklingskedja. Som alltid, börjar denna med skorplika lavar och
utmynnar i fantastiskt utformade blad- och busklavar. Men
i ett viktigt hänseende avviker utvecklingsgången från det
nyss skisserade schemat. Här är det inte i första hand
lavskorpan, som löst sig från underlaget och bildat fria lober,
vilka sedan vidare utvecklats. Här är utvecklingsgången
delvis annorlunda.
På naken, litet fuktig skogsjord påträffa vi ofta —
åtminstone norr ut — en tjock, blågrön till gråvit lavskorpa
med små bruna, hattlika frukter på bleka, någon gång
nästan centimeterlånga skaft. Det är hattlaven, Bæomyces
byssoides — för resten en av de tämligen få lavar, vilkas
artnamn ännu bevarar Linnés signatur. Denna lav anses
som en frände till bägarlavarna och torde ge en god
föreställning om hur dessas stamfäder torde ha sett ut: en
utbredd skorpa, över vilken frukterna lyfte sig på små skaft,
inte olika små svampar — lavarnas frukter svara i själva
verket fullkomligt mot vanliga svampars fruktkroppar och
tjäna som dessa enbart svampens förökning genom sporer;
den i laven ingående algen har ingen del i dem. Nåväl —
dessa bägarlavararnas stamfäder fingo det infallet att utveckla
fruktskaften i stället för lavbålen. Skaften svällde,
förstorades, utformades på mångahanda sätt och ha nu i många fall
helt övertagit den forna lavskorpans vegetativa funktioner.
Hos många bägarlavar återstår av denna blott en ringa rest,
som efter hand går under, sedan de första ”fruktskaften”,
podetierna, kommit till utbildning. Hos andra åter är
det som om förfäderna efter hand hade åtrat sig en smula.
Den — om man så får säga — normala tendensen att låta
lavskorpan ombildas till fria, bladlika lober har mer eller
mindre fått göra sig gällande. Hos flertalet bägarlavar
kvarstår den ursprungliga bålen som fria, bladlika fjäll vid
podetiernas bas, och liknande, fast vanligen mindre fjäll
kunna klättra uppför podetiet och stundom helt och hållet
inhölja detsamma. Hos några ha dessa bladlika bildningar
79’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
