Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hornugglan, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ar ratt märkligt hur ensidigt hornugglans föda
består av sorkar och möss. Kärrhökarna utöva om dagen
tillsynes alldeles samma jaktmetod, men i deras ”skottlista”
ingår en hel del småfåglar, i synnerhet lärkor. Nattetid
borde, tycker man, dessa senare vara ett lättfångat byte för
de över fälten kringflygande ugglorna. Med närmare
kännedom om de båda ”flygugglornas” — horn- och
jordugglans — sätt att jaga blir saken mer lättbegriplig. De
lita mest på sina hörselorgan. Man behöver förresten bara
böja undan fjädrarna på en hornuggla och betrakta de
nästan vidunderliga öronen för att strax begripa, att dessa
måste betyda något högst väsentligt i fågelns kamp för
tillvaron. — Nåväl, saken är den, att ugglan har svårt att fatta
ett orörligt föremål. När hon knäpper med näbben söka
såväl sorken som lärkan sätta sig i säkerhet. Men medan
den förre kilar undan långsamt och i horisontal riktning,
flyger den senare rakt upp i luften. I nio fall av tio blir
sorken klippt, men i knappa ett av hundra går det illa för
lärkan.
Om någon frågade mig, varav hornugglan lever, så
skulle svaret bli: huvudsakligen smågnagare, endast som
sällsynta undantagsfall smärre fåglar. Som enda belägg för
den sistnämnda dieten har jag två fall av förstörda
stjärt-mesbon. Dessa befunno sig i omedelbar närhet av var sitt
hornugglebo, och båda voro utrivna från sidan på samma
sätt. Allt talade för att den behornade var den skyldige,
ehuru det inte kunde absolut bevisas.
I utlandet har man emellertid gjort omfattande
undersökningar över hornugglans matsedel, och dessa visa en
mera avsevärd fågeldiet. Särskilt har holländaren N.
Tin-bergen gjort omfattande efterforskningar i denna fråga, som
nyligen publicerats i en avhandling. Han har funnit, att vid
rik tillgång på smågnagare i ett holländskt dynområde dessa
ingå till 95,5 % i ugglornas föda, resten utgöres av
småfågel. Vid sämre tillgång kan gnagareprocenten sjunka till
87. Detta gäller vinterförhållanden. Sommartiden gestalta
sig siffrorna resp. 88 och 67.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
