Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spökflygare i miniatyr, av artisten Ragnar Dahlkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ln spöLnygare i miniatyr.
Av RAGNAR DAHLKVIST.
8å jag härom kvällen såg i tidningen, att spökflygare
åter kommit i farten, kom jag på idén att berätta om
en sådan, som i somras hade sitt tillhåll på en liten
mosse, några km. från Örebro. Den spänning som
dessa ord nu hos läsaren tilläventyrs utlöst, sjunker nog
katastrofalt, ifall jag genast talar om, att vår spökflygare bara
var en liten nattskärra.
Det var en kväll i mitten av juni som min vän Johnsson
och jag på allvar började söka efter vår lille flygare. Som
ett par stövare — tyvärr utan väderkorn — löpte vi omkring
och snokade efter hans gömställe på mossen, där vi hört
honom om kvällarna en månads tid. Det enda vi funno den
gången var ett skinn efter en huggorm, som låg på en tuva,
finurligt insnärjt i odonriset, tydligen ett knep av ormen för
att lättare komma ur den gamla kasserade överrocken. Nåväl,
det var nog ännu litet för tidigt, eftersom vår vän knappast
blir bofast förrän vid midsommartiden. Men som han var
ovanligt tyst den kvällen och därtill endast skymtade ett par
gånger på långt håll, var det nog med en viss besvikelse vi
vände hemåt i skumrasket, med ormskinnet som trofé.
Då vi nästa gång kommo dit ut, hade vi bättre tur. 1
skymningen befunno vi oss på den höga åsen, som ligger
mtill mossen, och nu började vår skärra att spinna för full
maskin. Det lät alldeles som om en motor startades i
moss-kanten. Så kom han seglande upp över åsen och rätt på oss.
Det var den verklige spökflygaren. Mjukt och tyst som ett
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
