Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bårgranar i Tiveden, av kyrkoherden Karl Bäckgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bårgranar i
Tiveden.
Av KARL BÄCKGREN.
ntill vår egen tid har det varit klent med vägar i
Tiveden. Några huvudstråk ha fört genom denna
mäktiga och i hög grad kuperade gränsskog.
Bygdevägar finnas givetvis, som binda samman byar och
sockenbygder. De ha framgått ur kreatursstigar och
klövje-vägar, hålla sig om möjligt ovan kärrmarkerna och äro
därigenom mångenstädes i hög grad backiga. Med körbara
utfartsvägar från gårdar och torp djupt inne i skogarna har
det varit klent. Än i dag ges det bebodda torp i Tiveden,
till vilka ej vagnsväg leder. En välkommen lättnad i
samfärdseln gav vintern, då snön beredde framkomliga vägar
inifrån skogst >rpen och isen slog bryggor över kärr och
sjöar.
En uppenbar svårighet var det för Tivedens befolkning
i vägfattiga trakter, när någon död skulle föras till socknens
kyrkogård. I den s. k. Stora Tiveden eller trakterna i
Undens närhet förekom härvid klövjning. Kistan, i regel
gulmålad, fästes med vidjor vid tvenne bårstänger. Av
vidjornas gnidning mot kistans bräder uppkom ett
knarpan-de ljud, som hördes vida och röjde, varest dessa likfärder
drogo fram. De båda hästar, som för dessa liktåg
behövdes, gingo i rad och voro sadlade, varvid bår- eller
likstängerna, som hade urtagningar i ändarna, bundos fast vid
stigbyglarna. Eller ock buro hästarna selar, och träddes
seltamparna in genom hålen och fästes medelst selpinnar.
Dylika likstänger borde blott en gång komma till
använd
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
