Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälmarens utveckling före sänkningen, av Fil. mag. Erik Rönnby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett torrt klimat, måste vid Täljeåns mynning ha skett en
gradvis tilltagande försumpning, som dock kan vara svår att
bevisa.1) Några skäl som tala för en sådan kunna likväl
anföras. Vid Täljeån har funnits torvdy på ett djup av mer
än 8 fot. Vid Tunäs i Lännäs socken har lantbrukaren
Evald Jonsson i Bönerud enligt egen muntlig uppgift till mig
funnit decimetertjocka trädrötter vid dikesgrävning på mark,
som före sänkningen låg under sjöns vattenyta. Vid
djupplöjning på samma åker har han fått upp björknäver. Flera
jordbrukare i Lännäs mena att skogen tidigare växt längre
ut än vad den gjorde närmast före sänkningen. Laurell har
en liknande uppgift, som ej gärna kan syfta på annan plats
än Täljeåns mynningsområde, nämligen att ”stubbar efter
storväxta träd anträffats på platser, hvarest sådana numera
till följd av Hjälmarens höga vattenstånd icke kunna trifvas”.
Slutligen komma alla bevisade klagomål över
översväm-ningsskador från bönder i St. Mellösa, Asker och Lännäs,
vilka socknar alla ligga vid Täljeåns mynningsområde.
Vattenståndet.
Vid den geologiska undersökningen för kartbladet Örebro
tog Gumælius tre markprofiler från resp. Ven, Uddgarn och
St. Skyttholmen, i vilka profiler växlande lager av torvdy och
svämlera (svämsand) visa, ”att sjöns yta fordom stått minst
5—6 fot lägre”. Gumælius vill förklara detta lägre
vattenstånd på det sättet, att Hjälmarens avlopp tidigare varit
djupare men senare grundats igen, och igengrundningen har
skett på grund av att isskjutna stenar ha lagt sig i avloppet.
Stöd för denna åsikt fick han vid undersökningen av den
torrlagda forsen.
Emellertid förefaller en sådan uppgrundning utan att
vattenmängden förut minskats tämligen otrolig. Man får
i) Om olikformigheten i landhöjningen har samma storlek som
vid Vättern, så skulle utloppet vid Hyndevad ha höjt sig 2 m. mera
än Södra Hjälmarens södra strand. Jmf. Erik Nilsson i Mäster
Gud-munds Gille. Årsbok 1939 s. 34 och 35.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
