Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan synas sångsvanar och vildgäss. För att säkert träffa
de förra får man fara till Tysslingen, medan de senare vid
Kvismaren ha sin enda riktiga rastplats i våra trakter.
Det var den 7 april 1937, den första vackra vårdagen
det året. Ån gick ren, men sjöisen låg obruten, i skogen
lågo ännu snödrivor, på fälten uppåt Ormesta hade dikena
svämmat över och bildat en sjö, där måsar och änder
församlats och där viporna svängde av och an i yster flyglek.
jag gjorde en sväng in i strandskogen för att se, hur långt
stjärtmesarna hunnit med sitt bygge. Jo, de hade hunnit en
hel del på fjorton dagar, men ännu var boet inte mer än
halvfärdigt. Medan jag stod där kom det lilla näpna
fågelparet tillbaka med byggnadsmaterial, små tussar av mossa
i näbbarna. Jag drog mig några meter tillbaka från den
lilla knotiga björken. Honan hoppade genast ned i boet,
lade sig i balen och stoppade omsorgsfullt in tussen samt
började sedan att energiskt dra boväggarna uppåt runt
omkring sig, tryckte så åter ned och drog upp och fick
materialet att filta sig samman. Därefter hoppade hon upp
och satte sig på en kvist, medan hannen skyndade ned i
boet för att hastigt placera sin tuss och sedan förena sig med
honan, varpå båda under sisande och surrande
konversation skyndade efter mera mossa.
Jag följde vinterstigen genom vassen, tills jag kom till
en meterbred, öppen råk. Den följde jag ut till åkanten och
ställde mig där för att avspana vaken. Så värst många fåglar
hade inte samlats, de flesta föredrogo tydligen den tillfälliga
åkersjön. Men det låg en del knipor och storskrakar ute
vid iskanten, sothöns var det gott om, och måsar singlade
i luften. Ett stadigt småfågelssträck gick fram mot norr i
det vackra, soliga vädret: sjungande lärkor, starar i snabbt
framsusande flockar, hämplingar och snösparvar. Årets
första enkelbeckasin kom farande, störtade med en surrande
bräkning, steg igen med fladdrande vingar, kastande hit
och dit, tydligen glad över att vara hemma igen. Så kom
fiskgjusen på sin första inspektionsfärd över sitt gamla fiske-
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
