Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ierade, tydligen efter några grodor som vaknat till liv och
knarrade så smått i det dyiga vattnet. Han gick runt råken
och efterlämnade väldiga spår — 18 cm mätte avståndet
mellan mellantåns och baktåns klor. Vid ett tillfälle satte
han av någon anledning fart så att bakklon ristade
fotslånga repor i snön: det såg ut som någon gått där och
klivit med skridskor. En rörhöna som också hade sitt
tillhåll vid råken gick och strök i vassen men vågade sig inte
fram för den stora spjutnäbbade drommen. Så fick han
ärende till åkanten och där stod han, när jag kom gående.
Rördrommen intog sin skyddsstä Hmng: gjorde sig smal,
sträckte den långa halsen och riktade näbben rakt upp och
förblev så orörlig som en stör mellan ett tiotal vassrör. Där
stodo vi nu bredvid varandra i väl tio minuter, utan att jag
hade en aning om höga vederbörande. Men även om jag
i tid fått nys om förhållandet, så är det inte säkert att jag
fått ögonon på honom. Jag såg härom året en tysk film
med en ruvande rördrom som reste sig från äggen och
ställde sig i skyddsställning, man fick då formligen anstränga
sig för att hålla kvar denna sannskyldiga fixeringsbild.
Så fick jag se krickorna och gjorde en hastig rörelse
ined kikaren. Rördrommen trodde att det gällde honom,
blev förskräckt och rusade ut ur vassen, flaxande med de
randiga vingarna. Han flög med sträckt hals och hängande
ben ut över ån, gjorde så helt om och kom tillbaka in över
vassen, nu med indragen hals och bakåtsträckta ben, i mjuk
uggleflykt så lågt över mitt huvud, att jag nästan kunnat nå
honom med handen. Ett stycke bort drog han in vingarna och
släppte sig ned mellan de skyddande rören.
Rördrommen i fråga kände jag väl till. Han uppenbarade
sig vid Oset våren 1934 och kom sedan igen i flera år. Om
nätterna hördes hans råmande ”hu-booh” ända in i Örebro
och uppmärksammades ganska allmänt av folket — i
Ryn-ninge sade man sig inte kunna sova, helt säkert dock mest
på skämt. Den märkliga fågelarten har under 1930-talet
gjort ett invasionsförsök i vårt land och visat sig på flera
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
