Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lämpliga ställen samt säkerligen något år häckat i
Kranke-sjön i Skåne. Till Nerike kom emellertid bara en ensam
hanne denna gång, ej par som vid invandringsförsöket i slutet
av 1910-talet, då han häckade åtminstone i Tysslingen.
En av de bästa vårdagar jag varit med om vid Oset var
nog 18 april 1936. Det hade varit ruskväder och kyla de
föregående dagarna, nu kom solen fram och snön smalt
raskt undan. Men ännu på förmiddagen tedde sig
landskapet ganska vinterlikt. Som vanligt vid dylika bakslag
hade en mängd fåglar sökt sig till sjömarkerna. Stararna
hade samlats på sophögen i många tusental, skrattmåsarna
svävade däröver som ett vitt moln och virvlade ned som ett
yrväder, när sopbilarna tippades. En otrolig mängd finkar,
både bofinkar och brokiga bergfinkar, hoppade omkring på
snön och sökte frön kring upptöade tuvor och vägrenar.
Dessa fåglar utgjorde det överväldigande antalet, men det
fanns också andra i mängd: spovar, vipor och sädesärlor.
Sjön gick ren, varför de av ovädret oberörda vattenfåglarna
sökt sig bort från åmynningen, och intet anmärkningsvärt
var att se, mer än några brunandflockar och ett sällskap
viggar bland de allestädes närvarande paren av sothöns och
skäggdopping. Men det var rörligt i luften! En väldig
vit-stjärtad havsörn skruvade upp sig i det blå, han utnyttjade
varmluftselevatorn, som uppkom över sandmarken vid
Gam-melån i det starka solskenet. Högt uppe sänkte han de
orörliga vingarna något och gled så utan ett vingslag i rask fart
med snörrät kurs på Essön. Vi följde honom med kikaren,
tills han nådde den sandiga ön och åter började skruva sig
upp efter höjdförlusten vid sjöpassagen. Där borta fick han
sällskap med två andra örnar. Ingen av oss hade sett något
liknande förr.
En brun kärrhök, en gammal vacker hanne med
silvergråa vingar, drog fram över vassen vid åmynningen. Strax
efter kom en fiskgjuse med några skriande fiskmåsar i följe.
Så kom en blå kärrhök flygande tätt efter marken och en
ormvråk i segelflykt högt uppe. Belåten med vad jag fått se
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
