Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västligast i sjön trivs han mindre bra på grund av stadens
närhet. Han är emellertid ingen ovanlig företeelse om
vårarna och de senaste åren har ett par legat där länge,
möjligen funderande på häckning.
Fyra arter egentliga änder häcka vid Oset. Talrikast
äro naturligtvis gräsänderna, av vilka många genom sin
oräddhet visa att de övervintrat i staden. 1940 voro änderna
här som annorstädes minskade i antal till följd av den hårda
isvintern, bara ett fåtal av de bortflyttade kom igen.
Skedanden uppträdde 1940 i fem par plus två extra hannar, vilket
är mer än vanligt. Men så har också denna art sina
över-vintringsplatser långt sydligare, delvis i Afrika. Skedänderna
äro roliga att titta på om vårarna, hannarnas färger i vitt,
brunt, grönsvart, grönt och ljusblått äro präktiga. I tu
vkärren kring Ladviken träffar man dem säkrast. De äro föga
skygga och först på helt nära håll flyger paret upp med ett
karaktäristiskt metalliskt buller. Det brukar ofta ligga en
ensam hanne i närheten av paret, han kommer genast
flygande och så blir det gruff mellan den äkta hannen och
rivalen med utdelning av knuffar och vingrapp. Ärtan har
årligen i två tre par uppenbarat sig i gräskärren vid Oset
omkring 1 maj. 1939 återkom emellertid blott en ensam
hanne från vintervistelsen i tropikerna, likaså 1940. Man
får hoppas att nedgången blott är tillfällig, ty denna fågel är
mycket trevlig: hannen ståtar med ljusblå vingar och vitt
streck på vardera sidan av huvudet samt har ett lustigt läte,
som låter som en kastanj ettvirvel. Den lilla näpna krickan
är däremot alltjämt allmän. De häckande paren äro
visserligen rätt få, men fram i juni komma hannar till ett antal av
upp till två hundra för att tillbringa sommaren och
rugg-ningstiden här.
Två arter dykänder häcka, brunand och vigg, båda i
inånga par. De utgöra ett färggrant inslag i fågellivet:
brunandhannarna med sina rödbruna halsar och sidengrå
ryggar, vigghannarna med sin nobla dräkt i biåsvart med
käck nacktofs och snövit undersida. Medan viggen
uppträ
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
