Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der parvis, pläga inånga brunandhannar samlas kring en
enda hona, varvid det går livligt till, ehuru helt fredligt med
krumbuktningar med halsarna och pipande och säreget
vinande läten.
Skäggdoppingar ser man i spridda exemplar överallt ute
på det fria vattnet och i vasskanterna, strax innanför vilka
de ha sina flytande bon. De liva sjön som få andra dessa
prydliga fåglar, om våren med sina parningslekar, som
utföras av makarna sinsemellan i invecklade turer, om
sommaren med sitt ömma familjeliv.
Måsar av flera slag äro alltid tillfinnandes vid Oset,
skrattmåsar i stor mängd, talrika fiskmåsar och icke så få
gråtrutar. Under själva häckningstiden äro de emellertid
färre än annars, då hålla de mera till längre ut bland
Hjälmarens holmar och skär och, vad skrattmåsen beträffar, även
i Tysslingen. Bofast inom det begränsade område som
benämnes Oset är endast fiskmåsen, som med 3—4 par häckar
på tuvor i Ladviken, där han utgör ett säkert skydd för de
många andbona gentemot äggrövande kråkor, samt några
par på stenar utanför vassen norrut.
Fisktärnor, som mest bo på trädlösa småholmar utåt sjön,
styra dagligen kosan till åmynningen och uppåt ån för att
fiska löjor. I motsats till måsarna ha de på senare år avtagit
i antal, men 1940 — denna angenämt motorbåtslösa sommar
— hade de repat sig och kläckte med framgång sina ägg,
varför man får hoppas på bättre tider för de muntra fåglarna.
Står man tålmodigt på pass vid Oset en försommarmorgon,
får man förr eller senare se den bruna kärrhöken komma
seglande över vassen. Och har man tur stiger han i vädret
och utför sin vilda flyglek högt uppe i det blå, far upp som
en raket, slår baklängesvolt, faller, stiger och faller igen
ideligen. Förr häckade fågeln regelbundet här nere, men 1920
råkade honan komma in i en ståltrådsmjärde och omkomma,
varefter det dröjde elva år innan ny bosättning ägde rum.
Visserligen syntes en kärrhök tidvis dagligen över vassen, men
han hade sitt bo i Lången och flög bara hit den mer än
mils
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
