Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om rovfåglarna har jag skrivit i årsskriften 1930. Här
vill jag blott understryka septembersträcken: bivråkarnas en
solig middagsstund i början och ormvråkarnas en dito i
mitten av september. Hösten 1940 gick bivråkarnas sträck
mera omärkligt förbi på grund av olämpligt väder. Jag såg
bara ett ifåtal, som kom lågt över topparna i strandskogen och
arbetade sig fram i det regnduskiga vädret. Men med
ormvråkarnas avresa hade jag bättre tur. 17 september var varm
och solig och det drog bara en liten aning från sydväst. Vid
1 O-tiden stego måsarna i stora mängder i höjden över
strandmarkerna och började jaga svärmande insekter. Det dröjde
emellertid om innan någon rovfågel visade sig. Klockan 11,45
hade ännu ej synts till en enda — klockan 13 hade 140
passerat! Det började med en ensam ormvråk, som kretsade
en stund högt över sanden, d. v. s. jag förmodade att det
var en ormvråk. Sedan kom en hel flock, först i
sträckflykt över vattnet från Myrö-hållet och så samtliga
övergående till segling, när de nådde land. Alla voro likadana
med underifrån sett mörka bårder på vingens fram- och
bakkant, den förra dubbelt bredare än den senare. Ytterligare
en vråksvärm blev synlig. Av dessa gingo tio längre utåt
sjön och kommo i påfallande solbelysning: stjärtarna lyste
roströda — ryssvråkar! Det är inte omöjligt att majoriteten
av vråkarna, ja kanske alla utom två, tillhörde denna art.
Det får vidare undersökningar över septembersträcket
avgöra. De två säkra ormvråkarna voro vitaktiga, flögo på
större höjd än de andra och höllo en något avvikande kurs.
I sträcket syntes en fjällvråk och en försenad bivråk, vidare
fem sparvhökar, en duvhök, tre blå kärrhökar i brun dräkt
samt en pilgrimsfalk.
I september kan man se åtskilliga fina flyttfåglar härnere.
Det är två småfåglar som man särskilt bör se upp med,
blåhaken och rödstrupiga piplärkan. Ställer man sig tålmodigt
vid renhållningsverkets sophög och stirrar bland rishögar och
bråte någon av dagarna i andra septemberveckan, har man
vissa utsikter att få se fjällens blåbröstade näktergal.
Röd
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
