- Project Runeberg -  Örebro läns naturskyddsförenings årsskrift / 1940 /
70

(1930-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strupen har sitt tillhåll i de tuviga starrkärren på samma
ställen som beckasinerna. För att känna igen den fågeln
måste man emellertid vara ganska erfaren och kunna urskilja
trädpiplärka och ängpiplärka på locklätet. Rödstrupen far
upp ur gräset med ett fint, en smula strävt ”psih”, som företer
likheter såväl med gulärlans som sävsparvens lock.

Omkring 1 oktober är det tid att söka
halvenkelbecka-sinen, den siste i ordningen av de regelbundet förbisträckande
vadarna. Man går då av och an i sumpmarken intill
åmynningen. Några långnäbbade vadare fara strax liksom
explosivt upp ur gräset — enkelbeckasiner. Det händer att mar
kan få trampa över så gott som varenda fläck, innan en liten
fågel fladdrar upp omedelbart framför eller kanske emellan
fotterna — det är den halvenkle! Han är en ovanligt stillsam
fågel vid denna tid. Annat är det om vårnätterna, när han
susar fram i luften och låter som en galopperande häst.

Den sista riktiga sevärdheten härnere om hösten är
skrakarnas storfiske. Jag har haft turen att se det några gånger
i oktober och november, strax före isläggningen. Särskilt
minns jag en gråkall morgon, när jag kom ned till Oset utan
några större förhoppningar att få se någonting. Strax innan
jag kom fram hördes ett buller från åmynningen. Jag antog
att det var Örebro-båten som kom och förargade mig över
att jag inte hunnit före. En massa måsar svärmade som
vanligt i kölvattnet. Vassen skymde till en början. När jag kom
fram syntes ingen båt till, men i stället ett halvt tusentals
storskrakar i en väldig flerdubbel linje. Med plask och
vingslag summo fåglarna framåt mot vasskanten, över stod
molnet av förväntansfulla måsar och trutar. Så med ens började
skrakarna dyka, det blev som en kokande gryta i vattnet,
måsarna störtade ned och skrakarna sköto upp till höger och
vänster med sprattlande fiskar i näbben, som vändes med
huvudet före och svaldes i en handvändning, varpå de döko
på nytt. Särskilt trutarna höllo sig framme och rövade sin
del av fångsten, den ene efter den andre flög därifrån följd
av avundsjukt skriande fiskmåsar. Om en stund blev det

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 10 18:31:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/olnf/1940/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free