Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet och dess utveckling, av jägmästaren Herman Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saken och, man kan kanske säga, intill denna dag dominerat
naturskyddsfrågan. Tysken Conwentz synes ha varit en
tändande fackla, som utlöste de av Sernander förfäktade
strävandena att avsätta naturreservat av i första hand
botaniskt intresse; hans medkämpe Stailbäck kunde redan 1909
i riksdagen få igenom en så ingripande lagstiftning som lagen
om naturminnesmärkens fredande samt lagen om
nationalparker samtidigt som väldiga sådana till 100,OOO-tals hektar
genom Kungl. brev avsattes. Det är typiskt att hela denna
fråga var så forcerad, att man nu ofta sätter i fråga huru
lämpliga de avsatta områdena voro, ehuru saken underlättades
av att de då ansågos som värdelösa. De representera ju även
en rätt ensidig typ av vår fjällnatur, och vi vänta alltjämt
på ett reservat av orört nordiskt skogsland, som ju redan har
pekuniärt värde och som går oerhört mycket trögare.
Nationalparkerna äro att betrakta som rena vetenskapliga
dokument, och lagen skyddar dem åtminstone på papperet så
minutiöst, att som Sernander säger ”en professor i botanik
får icke utan tillstånd plocka parasitsvampar på ett blad”
inom dessa 100,000 hektars områden. Vilket icke hindrar
att, sedan Stora Sjöfallsparken avsatts, statens vattenfallsverk
i tvenne omgångar fått med 10-tals meter höja vattenståndet
efter 10-mila stränder inom dess område. Man saknar
alltjämt större reservat för ej blott den nordiska urskogen; den
sydsvenska högmossen med dess oersättliga dokument från
förhistoriska vegetationsperioder är orepresenterad,
flyg-sandsfältet och den kala ljungheden, som ännu snarare bli
utplånade av kulturen, saknas ock.
Naturminnesmärkeslagen har bevarat många värdefulla
naturdokument, och arbetet på detta fält fortgår alltjämt på
initiativ av intresserade enskilda och föreningar med
naturskydd på sitt program.
Enligt denna lag må område eller till fastighet hörande
fast föremål, som är av särskilt intresse för kännedom om
landets natur eller av märklig naturbeskaffenhet, fridlysas
genom ingivande till K. B. i resp, län av ansökan härom.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
