Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergsklyftor eller gömmor i Tiveden, av kyrkoherden Karl Bäckgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärdat hemman å byns allmänningsskog — föddes Bengt
Bengtsson., Året 1743 flyttar han till St. Björstorp i samma
socken, varest han genom gifte blir hemmansägare.
Allt lovar i början gott för mannen i fråga. Ett redigt
och klart förstånd äger han. Av hemsocknen erhåller han
året 1756 hedersuppdraget att vara sexman, från vilket
uppdrag han dock efter 3 år skiljes. Dryckenskap och
passionerad håg för jakt gör honom alltmer ointresserad för
jordbruk. Bäst trives han i dryckeslag och på jaktstigen.
Det fanns ock åtskilligt i villebrådsväg i Tiveden att jaga
i dessa från oss fjärran år. Jag citerar här min far,
riksdagsman C. G. Bäckgren i Markebäck, som var en mycket
intresserad utforskare av sin hemtrakt och nedskrivit en del
anteckningar härom:
”Vid ett tillfälle fick Bengt Bengtssons far,
hemmansägaren Bengt Nilsson i Vinnaskogen, se, huru på en
kol-botten, belägen utanför västra hägnaden åt Flintemo-’hållet,
ett par björnungar voro i lek med varandra. Bengt Nilsson,
som hade sin bössa med sig, sköt den ena av ungarna.
Björnhonan var i närheten och skyndade fram till sin skjutne
unge, vilken hon med moderlig instinkt slickade på hans
sönderskjutna kropp, men varsnande Bengt Nilsson rusar hon
efter honom. Han, som omedelbart börjat omladdningen av
bössan, hade ej hunnit inlägga kula i bösspipan, när han
nödgades fly åt hemmet, förföljd av den uppretade, rasande
björnhonan. Hon upphann honom, men Bengt Nilsson
lyckades avskjuta det halvladdade skottet mot själva nosen på den
ilskna björnhonan, vilken efter ett så fränt bemötande fann
för gott att lämna ungens baneman i fred. Bengt Nilsson
omladdade ånyo sin bössa under förhoppning att även få
skjuta själva björnmodern. Men hon och den kvarlevande
ungen hade sökt sin räddning i den kringliggande skogens
skyddande gömmor.
En annan gång blev han vittne till en rätt så egendomlig
strid på liv och död mellan ett skogens högdjur och ett dess
djärvaste rovdjur. En varg hade angripit en älg och bitit
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
