Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergsklyftor eller gömmor i Tiveden, av kyrkoherden Karl Bäckgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fast vid älgens hals och strupe. Förgäves sökte älgen
befria sig från den blodtörstige fienden, som med all sin
styrka höll sig kvar i sitt djärva grepp, tills älgen utmattad
av ansträngningar och blodförlust segnade döende ned.
Vargen släppte då sitt tag och satte sig, som det tycktes,
nog så utmattad även han, bredvid sitt övervunna byte,
slickande sig med välbehag om munnen, icke anande, att ödet
så bestämt, att hans besegrade och dödade offer hämnade
sig genom att hava ’fört honom just till en plats, där han
blev en lämplig skottavla för den som dansken säger ”bag
Busken lurende” Bengt Nilsson. Han sköt vargen och
till-varatog naturligtvis även den värderika älgkroppen.
Vid ett annat tillfälle blev Bengt Nilsson varse en älgko,
som nyss hade kalvat. Älgkon blev rädd och begav sig till
skogs, men ungen kunde ej följa sin moder. Utan
förbarmande eller någon som helst medkänsla för den hjälplöse
nyfödde, ej heller för modern, vid ett så kritiskt tillfälle, grep
han ungen och band honom med en vidja, som han i hast
iordningställde av en mindre björk utan att avskära denna
vid roten, beräknande, att modern snart skulle återkomma till
sin nyfödde för att giva den, vad hon kunde av omsorg, vård
och näring. Beräkningen slog in. Älgkon återkom till
platsen för att uppsöka och rädda sin avkomma. Men hon blev
först och ungen sedan offer för Bengt Nilssons vid detta
tillfälle obarmhärtigt riktade kulor.”
Bengt Bengtsson fördes genom inflytande av dåliga
kamrater in på brottets bana. Han förgriper sig på andras
egendom. Nattetid är han i ivrig verksamhet. När andra sova,
då vakar han. Och när andra vakna, så äger han vad de
sakna. En tjänarinna såg honom ej sällan mycket bittida
gå ut med bloss i händerna och komma tillbaka med färskt
kött eller annat av värde. Får, svin och nötkreatur tillägnar
han sig. En gång stal han ett par bockar, som gingo vall
på en ö i sjön Örgaggen i hemtrakten. Somliga djur slaktar
han, andra föras levande hem. Somliga tar han ute i
vallskogen, andra i ladugårdarna. Somligt förvarar han i förut
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
