Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fridlysta garpskogen, av fil. d:r Lars-Gunnar Romell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den IriJlysla garpsltogen
Av LARS-GUNNAR ROMELL.
om ett led i det städnings arbete svenskt naturskydd
IV / håller på med bad vetenskapsakademiens
naturskydds-öXr kommitté i somras mig att se på Garphytte
national-park och säga min mening om vad där borde göras.
Jag har lovat att ge också Örebro läns naturskyddsförening
några rader om vad jag såg och fick reda på.
Så gott först som sist må sägas att man i parken måste
se ett sorgligt minne efter svenskt naturskydds
ungdoms-svaghet. Det är särskilt tråkigt därför att nationalparken är
landskapets och länets enda, en av de få söder om
Norrbotten och den största söder om Dalarna.
Det värsta felet med parken är att det allra mesta av
den är ett enda gammalt kalhygge, som sedan har
skogs-odlats med gran och en del tall, ibäggedera av allt att döma
komna ur tyskt frö. Den gamla skogen — en betad
bond-skog — föll troligen senast när järnbruken hade sin stora
boom under 1870—71 års krig. Den blev kolved, såsom de
många bollbottnarna visa. I den nya skogen, som nu tycks
vara en 70—80 år, visar tallen den allra klaraste
tysktall-typ med krokiga stammar och i förtid självdöda träd. Granen
har misstänkt långa kottar, och prof. Nils Sylvén säger att
också kottefjällens bredd tyder på tysk gran. Sådan skog
täcker över 80 hektar av parkens 108. Ett bra namn på den
vore: den fridlysta g a r p s k o g e n. Med garp
menas ordagrant en skrävlare, men ordet brukades i Norden
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
