Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fridlysta garpskogen, av fil. d:r Lars-Gunnar Romell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som namn på hanseater och andra tyskar, och Garphyttan
står för Tyskhyttan.
Tre hektar av parken är ett berg med äldre tallskog, som
väl fick bli kvar, när resten av skogen höggs, därför att det
var för svårt att få ut virket. Återstoden är mest gamla
inägor med 8 hektar åker, tomt och kärrodliing och 11 hektar
gammal äng och inägobaokar. En del av den marken rymmer
parkens kärna och dess mening från början, som var att åt
framtiden trygga den kalkhaltiga och bördiga markens
”herrliga träd-, busk- och örtvegetation” i ”leende ängs- och
betesmarker” med dess ”fagra rikedom” av ”våra vackraste
busk-arter”, många olika lövträd och färgrikt blommande
gräsmattor. MyCket och kanske det mesta av de värdena finns
dess bättre ännu kvar eller kan fås igen genom lämplig
upprustning och skötsel. Men den gamla ängen har tills nu farit
svårt illa. När ängens blommor och vackra spår av gammal
odling ha kunnat hålla sig kvar, så kommer det sig mest av
att parkens tillsyningsman har haft ont om hö och fått löfte
att trots fridlysningen slå en del gamla åkrar och lindör.
Den rätta vård som parken till en del har fått under större
delen av nationalparkens tid har varit utanför och emot
programmet, som här liksom alltid under naturskyddets
ungdomstid var det vanliga enkla: att fridlysa. Man trodde fullt
och fast att det var allt som tarvades och det enda rätta.
Gjort kan icke göras ogjort, men det finns ett ordstäv
som lyder: ”Att förstå är att förlåta”. Jag tror därför att
det är till gagn för naturskyddet att parkens historia en gång
skrivs utan andra hänsyn än en strävan att förstå varför det
gick som det gick.
Garphytte nationalpark är en bland våra nio äldsta och
kom till på samma sätt som de åtta andra. När
naturskyddsfrågan togs upp i Sverige efter Karl Starbäcks motion i
riksdagen år 1904 och riksdagens skrivelse till Kgl. Maj :t samma
år, bad Kgl. Maj: t vetenskapsakademien yttra sig. Akademien
satte till en kommitté, och den skrev runt och frågade folk
till råds, bl. a. alla domänintendenter och jägmästare i riket.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
