Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den fridlysta garpskogen, av fil. d:r Lars-Gunnar Romell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också delvis ha grott igen. Kartan ger genast nyckeln icke
endast till de skarpa gränser Lönnberg och Asplund sågo
mellan ängsmark och skog, utan också till den mjuka,
vänliga täckhet som ännu dröjer kring den gamla gårdens
husgrunder. Den kommer till stor del av lövklädda steniga uddar
mellan långsmala åkerflikar, lövholmar i gamla odlingsrösen
och små kryddtäppor mellan backarna.
Med sina Instiga små täppor oüh åkrar formade hur som
helst utom i fyrkant, växlande med backar och brutna av
odlingsrösen, torde den gamla gården ge en god bild av en
åldrig odlingstyp. Man ser också hur viktig ängen var i
gamla tider. Backarna inom åkerlyckorna torde ha brukats
till skrantslåtter, men de och den väldiga Storängen (en gång
17 hektar) räckte ändå icke till. Som hackslog, skrantslåtter
eller annan äng brukades också Vreten, en del av Äkerfallet
(från början kanske hela, 3 hektar) och den stora
Svensibo-ängen (över 9 hektar). På gården brukades alltså en gång
kanske 60 tunnland äng utom skrantslåttern i åkerlyckorna,
medan åkern kanske icke var mer än 6 tunnland. Efter tidens
sed hade åkern tagits upp på torrare grusig mark och ökades
vid behov ut genom att odla fall och täppor i utmarken,
miedan inägornas friskare fastmark och kärr brukades som
äng. På inägorna fanns en liten kalvhage. F. ö. betades i
skogen, som enligt ekonomiska kartan från 1860-talets slut
var barrskog. På utmarken bodde en skomakare i ett torp.
Han hade två hus, höll alltså ko eller en eller annan get, slog
väl sina knappa 2 tunnland till vinterfoder och fick släppa
betesdjur på skogen.
Men redan 1822 var sumpen i Storängen till en del dikad,
och lantmätaren tänkte sig mycket mera åker där än de små
tvärar som funnos. Vid 1860-talets slut var enligt ekonomiska
kartan det mesta av den bättre ängen åker, icke endast i
kärrodlingen, utan inom hela inägoskiftet kring gårdarna.
Ingen av kartorna har några trädtecken inom inägorna
kring den gamla gården, medan båda ha sådana i
Svensbo-ängen och ekonomiska kartan i eller intill Vreten. Det är
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
