Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lysmaskens bröllopsilluminering, av redaktör Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alstrande cellerna i form av stjärnformiga ändceller. Genom
trakeerna föres syre till det Ijusalstrande cellagret, och
ljusbildningen är helt enkelt att betrakta som en
förbränningsprocess, vars förlopp är känt, så att formel för detsamma
kunnat uppställas.
För att lysförmågan hos lysämnet, luciferinet, skall
utlösas fordras sålunda närvaro av syre. Men man anser, att
lysceilernas verksamhet först sättes i gång genom en
nervimpuls, vilket framgår av iakttagelser och även visar sig
anatomiskt, i det att trakeerna följas av nerver, vilka löpa
ut i lagret med skiktet av ljusbildande celler. Men sedan
ljuset väl blivit bildat, kan det fortfarande lysa, även om
strålande delar frigöras från de levande cellerna. Om
sålunda lysorganen bortopereras från kroppen och tryckas mot
ett läskpapper, så blir detta på denna fläck lysande, och
isolerade lysorgan behålla lysförmågan i flera timmar. Ja,
t. o. m. torkade lysceller lysa upp igen, om de fuktas, och
celler, vilka förvarats i lufttomt rum, upphöra då visserligen
att lysa men kunna återfå lysförmågan, om de tagas ut och
fuktas med vatten.
Det ljus som sålunda alstras i lysmaskens sista
bak-kroppssegment, är ett utpräglat kallt ljus. Man har räknat
ut, att 92 procent av den samlade strålande energien visar
sig som ljus, medan t. ex. en glödlampa omsätter omkring
4 procent av den tillförda elektriska energien i ljus och resten
i värme.
Att ljusets kraft hos lysmasken delvis är beroende av
nervsystemet, framgår av många omständigheter. På en död
lysmask kan sålunda bakkroppsspetsen fortfara att lysa
ganska länge, men ljusets styrka är i detta fall konstant,
medan det hos den levande lysmasken skiftar i styrka, något
som än starkare gäller för de tropiska eldflugorna, hos vilka
ljuset Skall rytmiskt blossa upp och avtaga. Starkast lyser
ljuset hos vår lysmaskhona vid parningstiden. En forskare,
Bongardt, citeras för uppgiften att lysmaskhonorna på kvällen
alltid ligga på ryggen; så snart en hane närmar sig, skola
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
